Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
sig sträckande sammanstötningar i konsistoriet, hvilka egentligen gingo
ut på att ställa Djurberg och Palmroot på de anklagades bänk samt
gifva anklagarne tillfälle att visa sin ömhet om den rena läran.
En särskild anledning att antasta dessa misstänkta kolleger
fann man i en något pietistisk skrift, soui studenten Christopher
Tiburtius författat under titeln: "Siælenes saliga nöje uti Jesu kors
och död", ocli som efter föregången censur af Palmroot utkommit
på trycket i Upsala. Juristen Karl Lundius, läkaren Olof Rudbeck
och orientalisten Daniel Lundius utgöto i sessionen d. 3 Febr. 170(>
häröfver sin vredes skålar, och begärde skriftens indragning samt
rannsakning ej blott i den saken, utan äfven hvarför den ortodoxe
M. Schüttes nitiska skrifter mot pietismen undertryckts. Om
lidelsernas häftighet vittnar, att då domprosten Lars Molin i
sammanträdet d. 10 Febr. 1706 erinrat om vikten af enighet, utropade
Daniel Lundius: "Maledicta sit illa concordia, quæ conjuncta est
cum jactura veritatis". Förgäfves erinrade Djurberg, som nu var
rektor, att svar borde dock utan uppskof afgifvas å rådets
skrifvelse af d. 20 Oktober förlidet år, och lika förgäfves var, att den
gamle prokanslern d. 30 April själf infann sig i konsistoriet och
erinrade härom, ty konsistoriets flertal ansåg, att saken icke var
tillräckligt utredd ännu, ehuru det redan var konstateradt, att inga
kon-ventiklar här förekommit. Nitet var så starkt, att poeseos professor
Hemming Forelius yrkade, att inga pietistiska böcker skulle få
inköpas till biblioteket, hvaremot dock ej blott Molin, utan äfven
hans något strängare kollega Johan Esberg opponerade sig. Molins
lugna och praktiska blick visade sig äfven däri, att när häftiga
uttryck fälldes om faran af att besöka "loca pietistica et
reforma-torum", invände han, att faran gällde blott ungdomen, som icke
vore fast i sina teologiska studier, men att, om man å andra sidan
belt och hållet underläte att besöka orter af främmande religion,
skulle man icke heller kunna om den förvärfva någon erfarenhet.
Häri rönte han dock motsägelse af såväl prokanslern som den gamle
professorn i historia Jakob Arrhenius, hvilka ansågo, att giftet var
för alla lika farligt.
Åter förflöto några månader, utan att något åtgjordes för
svaret till rådet, men när så i Juni en ny påstötning om
nödvändigheten häraf gjordes af prokanslern, bröt striden ånyo ut i
konsistoriet d. 18 Juni. Djurberg hade uppläst en förklaring af
teologiska fakulteten, att den skjutit ifrån sig censuren af Schüttes
arbeten, därför att den ej velat i onödan framkalla nya strider,
isynnerhet då här inga klagomål förts öfver konventiklar eller
svärmerier i allmänhet. Härmed var det ortodoxa flertalet inga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
