Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*2
och pastorat. Till sist meddelade fakulteten, att under detta ocli
närmast förflutna år hade några yälbegåfvade och mogna studiosi
disputerat i teologi och anmält sig till teologie kandidatexamen.
För filosofiska fakulteten måste det. under dåvarande förhållanden
vara af vikt att förhindra framgången af förslaget om teologie
kandidatexamens förverkligande, då otvifvelaktigt följden häraf skulle
blifva en minskning i tillströmningen af dem, som ville taga den
filosofiska graden. Det är då besynnerligt, att den lät en dyrbar
tid förgå och först fem månader senare själf adresserade sig direkt
till kanslern. I sin skrifvelse 1 yttrade den, att rykte gick, det
teologerna ämnade kreera teologie kandidater, som sedan skulle, utan
att hafva förut aflagt prof i de filosofiska vetenskaperna, vid
tjänstetillsättningar föredragas framfor filosofie magistrar, och detta rykte
hade väckt oro hos ungdomen, som tvekade, om den skulle
föredraga den gamla vägen, eller denna nyare, som var mindre
besvärlig. Fakulteten ville visserligen icke betvifla teologernas goda
afsikt, men frukten blefve blott till glädje för de svärmande pietisterna
och hotade de filosofiska studierna med ödeläggelse, t.y 0111 teologie
kandidater skulle äga företräde framför filosofie magistrar vid tjänsters
besättande, skulle ingen längre bry sig om att taga graden. För
öfrigt var det föga att undra på, att denna examen hittills aldrig
praktiserats, ty förhållandet vore, att den teologiska
prelifiMnär-examen, som blifvande magistrar måste undergå, till sina fordringar
alldeles motsvarade denna teologie kandidatexamen.
Två månader senare, midt under det att, som jag ofvan nämt,
teologerna voro föremål för kollegernas våldsamma angrepp, emedan
de icke gjort bestämd front mot pietismen, utbröt ånyo striden om
teologie kandidatexamen, och den fördes denna gång ej emellan
fakulteterna, utan var förflyttad till själfva konsistoriet. Där
framkastade Karl Lundius, pietismens argaste vedersakare, i sessionen
d. 20 Juni 1706 den misstanken, att planer vore å bane att afråda
de teologie studerande från humanistiska studier och från
gradual-disputationer; det stämde godt öfverens med pietisternas önskningar,
som ville röja ur vägen alla studia humaniora, såsom idel
profanvetenskap. Bellman, eloquentiæ professor, upplyste då också, att ban hört
glunkas om dylikt och att ban fått sig meddeladt af studenter, att
teologerna afrådde sina ämnessvenner från att slå sig på studiet af
hedniska auktorer; ban klagade äfven öfver, att de, som ville
gra-duera inom filosofiska fakulteten, fingo vänta i flere år på afläggande
af den föregående obligatoriska examen inför teologiska fakultet* ,
1 D. 27 April 1706 (orig. R. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
