Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
emedan denna tyckt sig finna, att for många på en gång fördes
fram till promotion. De tre närvarande teologerna, Esberg, 1
tjur-berg och Palmroot förnekade å sin sida, att de någonsin hindrat
en kapabel student att få aflägga examen, och de två senare funno
behöfligt att försvara sig mot den framkastade misstanken, att de
gynnade pietismen. Den gamle historikern Jakob Arrhenius
återförde diskussionen, som förrirrat sig in på de pietistiska frågorna, till
själfva hufvudsaken, genom att betona det oformliga i att teologiska
fakulteten tagit sig före att, utan föregående meddelande med
konsistoriet, gå direkt till kanslern rörande sin examensfråga, och att
den ej vårdat sig om att besvara en skrifvelse i saken från den
filosofiska fakulteten. Anfallet var så allmänt och starkt, att,
teologerna funno för godt att slå till reträtt, ty annorlunda kan man
ej tolka Djurbergs slutliga uttalande, att han vore nöjd med de
anordningar, som hittills varit gällande. Detta förklarar ock,
hvarför konsistoriet icke gjorde något formligt uttalande och ej heller
vände sig till kanslern. Denne å sin sida tyckes icke hafva funnit
nödigt att svara på de framställningar, som gjorts af do bägge
kämpande fakulteterna, och det var därför föga mer än ett
spegel-fäkteri, när ett år senare den teologiska fakulteten, till svar på en
förnyad begäran af en student att få aflägga teologie
kandidatexamen och åtnjuta titeln, gaf till svar, att examen kunde han
visserligen få undergå, men att titelfrågan blifvit, på prokanslerns
befallning, uppskjuten till närmare öfvervägande, sedan examen väl
vore aflagd.1 Huruvida fakulteten nu ånyo ingick till kanslern med
en framställning är ej bekant; det är föga troligt, och det var i
alla händelser för sent för att få något svar, ty, sedan Piper i följe
med konungen och armén brutit upp från Sachsen, för att draga
mot Ryssland, afgick icke något vidare kanslersbref. Pipers sista
skrifvelse till universitetet är daterad Ranstadt 17 Maj 1707.
Något förut hade Piper haft tillfälle visa, att han ej var
benägen att tåla godtycke och själfsvåld inom de akademiska kretsarne,
när sådant kom till hans kännedom. Saken är i sig ej betydande,
ty det var blott fråga om en adjunkts utnämning, men den förtjänar
i alla fall ett omnämnande, dä den visar huru släkts- och
vänskapsförbindelserna vid denna tid spelade en stor roll vid universitetet
och särskildt inverkade vid uppsättande af tjänsteförslagen,8 men
1 Teol. fak. prot. 18 Dec. 1707. Frågan om teol. kandidatexamen åter-
upptogs af teologiska fakulteten 1720 och 1721) (se dess protokoller), men
någon examen blef ej aflagd förr än 1755 (se Cornelius: Några bidrag till
Upsala teol. fak:s hist. 1. s. 15—18).
J Om denna art af nepotism skref Jesper Svedberg d. 25 Febr. 1703
till kanslern (orig. II. ark.), då han rekommenderade vice bibliotekarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
