Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
tionen 1703 bland 40 kandidater gjordes till ultimus ocli för två
år sedan kom på förslag till en adjunktur; han hade visat sig vara
en nian af stora gåfvor och i besittning af goda språkstudier. Af
Upmarcks redogörelse får inan det intrycket, att äfven Eenberg och
Elvius skattat Grönvall som den skickligaste, men låtit förleda sig
af en uppgift, att denne, som nu reste i England, ej vore hågad att
taga platsen, att kasta sina röster på Arrhenius. Af de öfriga hade
Daniel Lundius och Olof Celsius satt L. Arrhenius först, Harald
Yallerius åter en magister Rydelius1 och efter honom L. Arrhenius.
Upmarck själf hade i för sig intet annat att anmärka på Arrhenius,
iin att ban var Grönvall underlägsen och ännu något ling, men
han erkände, att i honom fanns "ett godt ämne". Sitt bref till
kanslern slöt Upmarck med det hånfulla utfallet mot sina kolleger,
att vetenskapen syntes förvrida annars klara hufvuden äfven i de
enklaste saker, ty ingen så enfaldig tolfman sute i en tingsrätt, att
han ej visste, att släktskap vore jäf, och att ett klart protokoll
måste finnas för att tjäna till upplysning i ett mål.
Upmarcks bref gjorde sin verkan. K. Maj:t nämde Grönvall
till adjunkt d. 1 December 1706 och samma dag aflät Piper ett
skarpt bref till fakulteten.2 Han uttalade sitt starka missnöje öfver
att närskyllte och förvanter ej aflägsnat sig, då omröstning företogs
om befordran, hvilket ju vore praxis i alla kollegier i Sverige;
förfarandet hade ej heller någon hemul i konstitutionerna. Ett
fritt uttalande af de röstande vore under sådana förhållanden
omöjligt, ovänskap och misshällighet bland kollegerna blefve däraf den
naturliga följden. Vidare fann han högst ovanligt det sätt hvarpå
fakulteten gått till väga, när den belt enkelt blott sände in
rned-lemmarnes vota och lämnade honom mödan att ur dessa utleta
fakultetens tanke om de sökandes inbördes skicklighet. Likaså fäste
han uppmärksamheten på, att flera fingo ej komma på förslag än
konstitutionerna föreskrefvo. Hvad ban nu påpekat skulle
hädanefter iakttagas och fakulteten taga sig till vara för inbördes osämja
och trätor, af hvilka endast olägenheter plägade uppstå för det
akademiska väsendet.
Hvilken inflytelserik ställning länets höfding denna tid intog gent
emot uuiversitetet, har jag ofvan antydt. Den återspeglar sig i de
smickrande och underdåniga nyårslyckönskningar, som konsistoriet
regelbundet aflät. Så hette det i brefvet d. 2 Januari 1706 till dåvarande
landshöfdingen, friherre Johan Höghusen, att konsistoriet önskade,
1 Förmodligen Magnus Rydelius, den store Andreas broder, filos,
magister i Upsala 1703, sedan professor i Lund 1715.
2 Kopia i Vet. akad. Bibi., Bergianska brefsaml. Bd. 3.
Ups. Univ. Hist. II, 1. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
