Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
hänvisade man för öfrigt till, att konsistoriet haft godt tillfälle
att försäkra sig om de sökandes kompetens genom deras tidigare
aflagda prof och disputationer; svagare förefaller onekligen ett annat
åberopadt skäl, att det ginge med konstitutionerna, som med andra
lagar, att de genom tidernas omskiftelse icke läto sig i allt
praktisera, hvarför Karl XI ock befallt deras reviderande. Man skulle
väl knappast tro, att konsistoriet med sin skrifvelse af d. 16 Nov.
icke låtit följa ett förslag i någon form till den lediga professuren,
men så var verkligen fallet, ty i densamma fanns ej ett ord om
kandidaterna eller förslagsrummen, utan blott en hänvisning till de
medföljande handlingarna. Däremot uttalades det i afseende på
rådets begäran om ett framtida ihågkommande af professor Quensel,
att konsistoriet icke kunde på samvete antaga, att han vore lika
fallen för alla professurer.
Rådet läste emellertid ur de från konsistoriet inkomna
handlingarna ett förslagsresultat, som visserligen ej synes stämma med
protokollet för konsistoriesessionen d 7 Oktober. Det skref
nämligen d. 11 Dec. till konsistoriet, att det provisoriskt utnänit Daniel
Lundius, och dess skäl härtill framgingo af den motivering, som
ingick i dess skrifvelse till konungen om saken d. 15 i samma
månad.1 Här uppräknas först de fem som teologiska fakulteten
föreslagit, och därpå säges, att de öfriga fakulteterna känt alla
dessa för goda, hvem än blefve nämd, men att till första rummet
Lundius fått tre, Benzelius två och Steuchius en röst.2 På grund
häraf hade rådet nämt Lundius, som fått alla röster, var äldre i
tjänsten än de andra (såsom regementspastor i 3 år, teologie
adjunkt i 5 år och professor i 8 år) och som "vid den till
under-dånigst följe af E. K. Maj:ts allernådigste befallning uti Upsala
hållne undersökningen om pietisteriet sig mäkta väl förhållit samt
visat en stor ifver ocli nit för den rena evangeliska lärans försvar
och bibehållande." Denna sista merit var nog det tyngsta
argumentet till Lundii förmån hos rådet och än mer hos kung Karl. Hvad
frågan om disputationer pro loco angick, ställde sig rådet obetingadt
på konsistoriets sida och hemställde på de skäl konsistoriet anfört,
att K. Maj:t ville godkänna dess åsikt, att utvald professor
visserligen borde disputera "som man kallar pro loco", men först sedan
han bekommit kunglig fullmakt. Som jag förut nämt bekräftade
Karl d. 2 Maj 1712 Lundii utnämning.
1 Tryckt i Hist. Handlingar, 0 1S74, s. 11X ff.
5 Enligt protokollet d. 7 Okt. fick dock Lundius blott tvä ovillkorliga
röster till första rummet, och de andra hvar sin.
Ups. Unix) Hist. II, 1. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
