Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
aldrig, från kung Göstas tid intill den närvarande, erhållit kunglig
bekräftelse, hvilket ock förklarade, hvarför de aldrig, med undantag
af Sehiualkaldiska artiklarne, blifvit öfversatta på svenska. Lundius
Var ej sen att upptaga den kastade handsken. Två dagar senare
förklarade ban på sin offentliga föreläsning, att alla i
konkordie-boken upptagna arbeten måste i Sverige hållas för symboliska böcker,
då kyrkolagen gal dem detta namn.1 En dylik kontrovers mellan
två af de teologiska lärarne kunde ej annat än väcka uppseende,
och det är ingalunda omöjligt, alt dess verkningar sträckt sig äfven
till ilen studerande ungdomen, samt att detta gifvit Lundius anledning
att gå ett steg längre i striden och därigenom blott ännu mer
prisgifva åt offentligheten schismen inom hans fakultet. Han fann
nämligen för godt att i en konsistoriets session d. 12 Mars, i hvilken
Miilin icke var närvarande, uppträda och begära få till protokollet
taget, att ban för sin del icke ville hafva den ringaste del i den
nya mening, som nu upprörde studenternas sinnen och som
förkunnade, att symboliska böckernas antal vore förinin-kadt. Detta utfall
förde Molin i sin ordning till att d. 18 Mars 1715 anslå tio teser att
ventileras för stipendiaterna, i hvilka han ytterligare utvecklade sin
åsiki.2 I dessa tio teser förklarade ban, att den svenska kyrkan icke
erkände andra symbola, än de tre ekumeniska och den oförändrade
Auir-burgiska bekännelsen, samt att dessa, ehuru de i korthet
framställde den inspirerade degmen. dock icke själfva kunde sägas vara
j>u-diniiligt inspirerade; vidare betonade ban, att Åugsburgiskà
bekännelsen ej blifvit hos oss antagen förr än 1593 och att det tyska exemplaret
borde äga vitsord framför det latinska; slutligen polemiserade ban
starkt mot Melanchtons confessio variata. lian skulle dock snart
erfara, att bakom Lundius stodo öfvermäktiga inflytanden. Särskildt
gällde detta om den sjuttiotreårige nye prokanslem, ärkebiskop
Matthias Steuchius, som Lundius ej haft svårt att vinna för sin sak.
Ty när Molin, efter vunnen kännedom om Lundii uppträdande
d. 12 Mars. begärde i konsistoriet d. 23 April att få protokollsutdrag
rörande det som då tilldragit sig, afslogs hans begäran under
åberopande af en prokanslerns befallning. Och på samma sätt gick
det honom, när han ville d 1 Maj i konsistoriet med dokumenter
styrka sitt uttalande om de symboliska böckerna, ty rektor afbröt
hans tal under hänvisning till prokanslerns förnyade befallning.
’ Det nu berörda första skedet i konflikten omtalas endast i en samtidig
skritt: Controversia inter. . . Molinum et. . . Lundium(K. Bibi., Engeströins
saml., B X: 1: (it>).
’ Molins första teser af d. 18 Mars och de senare af 7 Maj äro tryckta
i Svenska Mercurius, Årg. il s. 918 och 1317.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
