Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Sannolikt hafva Lundius och hans strängt ortodoxa meningsfränder
allt från tiden för Molins utnämning till domprost 1705 hyst sina
misstankar om att denne icke var fullt pålitlig, och redan då
liöjdes i det ortodoxa lägret röster som uttalade dylika misstankar.
Särdeles blef detta fallet, då Molin om sommaren nyss nämda år
antagit presidiet för P. Dahlbergs disputation "Conamina Theologica",
hvilket arbete enligt mångas uppfattning innehöll betänkliga satser.
Superintendenten Nils Bergius skref några dagar efter ventilationen
af denna afhandling till prokanslern, den gamle Erik Benzelius d. ä.
och liit honom veta, att han icke gjorde sig stort hopp om Molin,
som disputerat i världen för sin teologiska grad "under en novatore"1
och soui nu underhöll korrespondens uied herrarne i Halle" (d. v. s.
pietisternas ledare). Det omdöme Bergius i samma bref2 fälde om
Dahlbergs afhandling, att ban nämligen visste sig aldrig hafva läst
något "så mörkt och alienum af recepta theologorum et philosophorum
dictione", var säkerligen ämnadt att kasta sin skugga äfven öfver
afhandlingen preses Molin. Det hade ock väckt uppmärksamhet
under den pietistiska rörelsen, att Molin intog en ganska moderat
hållning, äfven om han aldrig visade någon egentlig sympati för
pietisterna, i likhet med Djurberg och Palmroot. Motsatsen i
åsikter tyckes dock icke hafva fört till verklig misshällighet, förr
än Molin öppet framträdde med en annan åsikt rörande kyrkans
symboliska böcker än den allmänt gängse och af Lundius lidelsefullt
förfäktade uppfattning, som på 1600-talet trängt igenom svenska
kyrkan och som då fört till så våldsamma sammanstötningar.
Det hade i förra seklet kostat Terserus hans biskopsstol, att
ban icke velat erkänna konkordieformeln som symbolisk bok.
Förvånande är då, att Molin nu har kunnat djärft uttala samma
kätterska åsikt, utan att råka lika illa ut. Ilan var icke heller
mannen att sticka under stolen med sina tankar, och sannolikt har
Lundii omnämda utmanande angrepp 1712 drifvit honom att kämpa
med öppet visir. I en disputation, som han d. 5 Febr. 1715 höll
med de teologiska stipendiaterna, utvecklade ban den satsen, att
Augsburgiska bekännelsens apologi, de Schmalkaldiska artiklarna,
Luthers katekes och konkordieformeln aldrig varit erkända i Sverige
som symboliska böcker. llufvudargumentet var, att dessa skrifter
1 Detta hade skett 1692 i Giessen under teologen Joh. Henrik Majus,
’-1 X. Bergius till E. Benzelius d. ii. 9 Juli 1705 (original Ups. Bibi. G. 20)
Benzelius uttalade själf i bref till Svedberg 12 Sept. 1705 sitt missnöje
med Dahlbergs Conamina och ansåg att fakulteten förhastat sig med sin
approbation, hvarför han hoppades på ett program mot novatores (original
i samma G. 20).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
