- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
422

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422

och det delvis förbryllade delvis ovilliga konsistoriet stannade vid
beslutet att förfråga sig hos prokanslern, om lian ville, att detta
skulle uied den rätt, soto konstitutionerna i Kap. III: 4 gåfve det,
upptaga och afhjälpa saken, eller att det icke skulle begagna sig af
denna rätt och i så fall hänskjuta saken till högre myndighet.
Prokanslern, som tydligen ville om möjligt slippa få saken på sin hals,
men ej heller gärna såg, att den genom någon sorts appell förde
till större offentlighet svarade (d. 1 Oktober), att lian skulle vara
glad. om stridsfrågan stode att slita i konsistoriet, ocli konsistoriet
beslöt därpå d. 12 att ålägga bägge parterna att skriftligen inlägga
sina meningar. Af denna process inför konsistoriet blef dock
ingenting, ty Lundius hittade nu på att förklara i sammanträdet d. 2
Nov., att han ej kunde betrakta denna kontrovers som en causa
privata, hvilken kunde af konsistoriet slitas, hvilket dock ej
hindrade honom att i sammanträdet undfägna Molin med ett föredrag
om de symboliska böckerna. Denne, som tröttnat på den
kretsgång, som Lundii slingrande beteende åstadkommit, återförde saken
till dess riktiga utgångspunkt genom att framställa den klara frågan,
om han finge trycka sina teser eller icke; nekades det honom, hade
han rätt att få veta, hvari de stredo mot analogia fidei, rescripta
regni eller boni mores. När så konsistoriet ställde på Lundius den
frågan, om ban, såsom teologiska fakultetens dekanus ville
medgifva tryckningen, gaf han det undvikande svaret, att lian häröfver
måste först råd föra sig med prokanslern och sin fakultet. Som man
väl kunde vänta, var detta blott en förevändning för att fortfarande
draga saken på långbänken, ty när saken skulle företagas i
fakulteten, omöjliggjorde ban dess behandling, genom att vägra att där
styrka sin angifvelse, hvarom fakulteten gjorde anmälan i
konsistoriet (1. 26 Nov. med förklaring, att då den härigenom var
urstånd-satt att verkställa någon censur, måste den hänskjuta målet till
konsistoriet.1 När så rektor meddelade, att prokanslern önskade,
att saken skulle hvila, stod man åter på samma döda punkt, och
den trakasserade Molin kunde med rätta fråga, livar ban nu hade
att söka sitt forum. Emellertid föll man härunder på en ny idé,
som i själfva verket låg skyld under prokanslerns hälsning,
nämligen att söka få en förlikning till stånd. Man förenade sig härom,
och till förlikningsmän utsågos, af Molin juristen J. Reftelius, af
Lundius filosofen Johannes Steuchius, prokanslerns son, men ehuru
dessa sammanträdde upprepade gånger hos prokanslern ocli flera för-

1 I teologiska fakultetens för öfrigt alltifrån 1710 rätt magra protokoll
finns ej ett. ordom striden; Lundius liar tydligen, såsom dekanus, afsiktligt
eller af vårdslöshet, underlåtit att taga något härom till protokollet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free