Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
likningsförslag uppgjordes, kom man ej heller i den frågan till
något resultat.1
Molin sökte sig då en annan väg för att gifva luft åt sina känslor
och skaffa sig någon upprättelse. I redogörelsen för höstterminens
föreläsningar, som efter snart trettioårigt bruk skulle till kanslern
insändas, men nu adresserades till Högste Ombudsmannen, hvilken
usurperat den för tillfället lediga kanslersmyndigheten, inryckte Molin
något om sin strid mot Lundius, men motpartiet hade ögonen öppna
och prokanslern befallde episodens borttagande, hvarpå redogörelsen
d. 14 Januari 171(5 afsändes i sitt ändrade skick. Det var förgäfves,
att Molin i konsistoriesessionen samma dag begärde få del af
pro-kanslerns order; det afvisande svaret blef blott, att ordern var
muntlig, ocli lika fruktlös blef hans begäran om stämning på
Lundius, ty detta nekades på den grund, att prokanslern befallt, att
saken skulle i godo uppgöras. I harmen öfver detta sega
oöfver-vinneliga motstånd anmälde Molin d. 17 Januari hos högste
ombudsman, Anders Lejonstedt, att hans redogörelse blifvit stympad.
Men ban hade ej bättre framgång här. Visserligen infordrade
Lejonstedt d. 23 Januari 1716 konsistoriets förklaring, men dettas
svar, som afgick d. 22 Febr. och innehöll, att saken vore dragen
under prokanslern och skulle, som man hoppades, blifva af honom
bilagd, synes hafva tillfredställt den höge ämbetsmannen, då
ingenting vidare afhördes från honom i saken. Molin fick tiga och lida,
men den obilliga behandlingen grodde i hans sinne, och tre år
senare gaf ban däråt luft genom att d. 18 Okt. 1718 upptaga ämnet
för sina stipendiater. Lundius var dock färdig med ett mothugg.
Denna gång sökte ban likväl icke att med användning af
akademiska maktmedel nedtysta sin motståndare, men när efter Karl XH:s
död det nya statsskicket öppnade en annan utsikt att draga
principfrågan inför högre domare, väckte han d. 4 April 1719 i
konsistoriet förslag, att man skulle hos prokanslern anhålla, att ban ville
vid riksdagen utverka ett fastslående af konkordieformeln såsom
symbolisk bok, och konsistoriet instämde i hans mening.
Ärkebiskopens svar, som d. 25 April upplästes i konsistoriet, är till
innehållet obekant, men sannolikt bar det gått ut på uppskof, efter
Lundius redan d. 16 och 17 Maj upptog ämnet på sina offentliga
föreläsningar och sökte hos sina åhörare inskärpa den ortodoxa
uppfattningen. Hans hufvudargument var nu, att den svenska kyrkan skulle
upphöra vara luthersk, om den icke erkände de symboliska böcker
som öfriga lutherska kyrkor antagit. Härmed tyckes den sega striden
1 Kons. prot. 26 Nov. och 7 Dec. 1715.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
