Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42(5
liade utsikten att afvärja faranej varit hoppgifvande, åtminstone att
döma af beskaffenheten af den styrka, som enrollerades ur de s. k.
akademidrängarnes leder. För att väpna dessa försvarare hade man
redan i Augusti begärt vapen från Stockholm och satt hejdridaren
Johan Örstedt att inöfva folket. Om dettas disciplin får man en
föreställning af Örstedts rapport d. 13 Oktober, i hvilken det hette,
att han innevarande dag haft manskapet, 44 till talet, två gånger
samladt till exercis, men att karlarne lamenterat mycket öfver, att
somliga stuckit sig undan, och att de därför hotat med att ej vidare
samlas, om de andra ej tvungos att inställa sig: tillika begärde ban,
att konsistoriet skulle utnämna en kapten, de öfriga officerarne
kunde ban själf utse. Konsistoriet beslöt då hota de motspänstige
med den fruktade utsikten att låta utse dem till soldater eller
båtsmän; till kapten öfver den krigiska skaran utnämdes bokbindar
Waxnuit, eller om ban ej ville, förridaren på stallet, till löjtnant
ansågs kursor Hasselqvist kunna passa. Hvar denna lofvande trupp
haft sitt exercisfält, omtalas ej, men väl att borgerskapets karlar
haft sina öfningar på fattigkyrkogården.1
En synnerlig och ej oberättigad oro väcktes hos konsistoriet
af landshöfdingens förslag denna sommar att inreda stall- och
exer-citiebyggnaden till hömagasin för de trupper, som under
generallöjtnant Gustaf Adam Taubes befäl skulle sammandragas till Upsala.
Landshöfdingens första påstötning måtte hafva synts konsistoriet
icke hafva varit så allvarsamt menad, tv i sitt afstyrkande d. 9 Juni
anförde det ej bättre skäl, än att taken å flyglarne, som väl
egentligen borde komma ifråga att användas som magasin, voro i hög
grad förfallna; det hemställde å sin sida, om ej höet kunde, enligt
en af Taube gifven anvisning, stackas på den utanför staden
liggande fattigkyrkogården efter den metod som brukats vid K. Maj:ts
armé i Polen. Men Höghusen var ej af denna tanke och d. 14
och 17 Juli aflät han nya skrifvelser, hvari ban hårdt vidhöll
förslagets növändigliet. Nu blef oron stor, och konsistoriet, som hade
i friskt minne den förfärliga brand, som tolf år tidigare lagt staden
i aska, och som med full rätt hade ögat öppet för den svåra eldfaran,
eftersom husets midtelparti inrymde åtskilliga eldstäder for där
bosatta tjänstemän med deras folk, vände sig nu till rådet med de
starkaste föreställningar genom bref af 21 Juli. Man erinrade först,
att inom huset lågo det rätt dyrbara tryckeriet och apoteket, och
att hela byggnaden kostat ej obetydliga summor; huru lätt kunde ej
genom drängars vårdslöshet med eld och tobaksrökande, eld fatta i
1 Kons. prot. 11 Aug., 27 Sept. 11 och 14 Okt. 1714.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
