Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
på de gamla grundvalarne. Och däri ligger enväldets sorgligaste
arf och domen öfver konung Karl, att svenska folket för ögonblicket
förlorade tron på konungadömet och därför saknade blick för dess
oumbärlighet i Sveriges statslif. Det är icke oförklarligt att så
skedde, men det är oändligt tragiskt. Men sålunda blef det med
lik i lasten som det svenska statsskeppet styrde in i partitidehvarfvets
upprörda, snart förskämda och slutligen så vidriga politiska historia.
Om det nya statsskickets tendenser börjat redan under enväldets
sista dagar skjuta några starkare rotskott vid universitetet är ej
bekant, men svårligen hafva tänkande sinnen kunnat undgå att
grubbla öfver framtiden, ehuru man naturligen omsorgsfullt hållit
vakt om sina tankar. Det är emellertid betecknande, att
universitetsmän, som Lars Molin och Erik Benzelius, och Upsala höfding
P. Ribbing haft mycket att betyda i den nya statsrättens utbildning.
Hafva emellertid män från universitetet haft större eller mindre
andel i ansvaret för det olyckliga statsskickets tillkomst, så har
ock universitetet fått därför betala. Ty partifejderna under och
mellan frihetstidens riksdagar hafva äfven vid universitetet utöfvat
en mindre lycklig återverkan, och detta fick, liksom Sveriges rike
i sin helhet, erfara, att den nya statsordningen väl aflyft enväldets
tryck, men ingalunda betryggat garantierna för den enskildes frihet,
utan tvärtom. Men det är nu en gång så, att det månghöfdade
väldet för till en vida större despotism och laglöshet än äfven det
mest koncentrerade envälde. Och partiväsendet bar sin sorgliga
frukt äfven på det akademiska lifvets område, som annars, med sin
mera idealistiska atmosfär, tyckes hafva bort gå förskonadt för
dylika företeelser. Men det var väl icke så alldeles förvånande,
att så skedde, ty den akademiska republiken hade många
förutsättningar för att vandra i den stora riksdagsrepublikens fotspår.
En lockelse låg i den frihet för kontroll, som i mer eller mindre
grad alltid varit ett universitetets privilegium och som under
Karl XII:s sista tid framträdde under den formen, att det lämnades
nästan vind för våg åt egna krafter. Marken var ock väl beredd
för en dylik evolution genom de inre slitningar, som ett århundrade
igenom, med korta uppehåll, bi-agt de akademiska fäderna i håret
på hvarandra.
Hvilken kontrast erbjuder icke universitetets öden under det
Karolinska tidehvarfvets fortgång. Under den De la Gardieska
kanslerstiden voro nog bekymren och sammanstötningarna ej
sällsynta, men i hans intresse för universitetet och i det aristokratiska
tidsskedets karaktär i allmänhet låg något för bildningen värmande.
Därpå följde Karl XI:s stränga regemente, det verkade stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
