- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Förra afdelningen. Universitetets öden /
445

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

445

ligen har ärendet andragit.s på riksdagen. Då emellertid K. M:t
i sin resolution d. 10 Mars 1719 på prästerskapets besvär1 förklarade
i punkten 16, att alla kyrkors, skolors och hospitalers jord icke
fick förryckas och att den, som vore egenvilligt fråuköpt, skulle
få igenlösas, borde all vidare afsöndring af akademihemman hafva
varit omöjlig. Trots detta har försäljningen lika fullt fortgått.8
Universitetet gjorde dock starka ansträngningar för att komma till
sin rätt, särskildt voro domprosten Molin och juris professor
Ref-telius outtröttligt verksamma i att arbeta för saken både hos
regeringen om hösten 1719 och vid riksdagarne 1720 och 1723. Det
var dock först vid den sistnämda, som arbetet kröntes med framgång.
Den på ständernas beslut grundade nya förordningen om skatteköp
af d. 19 Sept. 1723 föreskref, att akademiers, skolors och kyrkors
hemman, äfven om de icke lågo så nära, att de voro oumbärliga för
sitt ändamål, icke finge säljas utan vederbörande konsistorii önskan
och kammarkollegiets samtycke; i sistnämda fall finge ej heller
räntan sänkas ocli köpeskillingen skulle oafkortad tillfalla säljaren.
Härmed var konfiskationen bragt till slut, ocli universitetet skyndade
sedan att återbetala till köparne af dess gods hvad dessa erlagt i
skattelösen samt inträdde, om ock naturligen efter rätt dryga
förluster i sin gamla äganderätt.3 Ett och annat torde dock aldrig
kommit tillbaka.4

Jag har hunnit till slutet af den Karolinska tiden. Hvad Geijer
så träffande sagt om Karl XII, att när ban föll, var det en slutad
lefnad, gäller i det hela äfven om tidehvarfvet. Enväldet hade
gjort bankrutt, och dess tid var ute. Men sällan har det så hämnat
sig, att, som här skedde genom enväldets öfverdriften kontinuiteten i
statslifvet afbröts och det nya samhällsskicket i mycket ej byggde

1 Tryckt hos Stjerninan, Riksdagars och mötens heslut, Del 3.

2 Se akademifogdarne Humbles och Holmbergs redogörelser 1723 för
en hel mängd skatteköp i norra och mellersta Upland (Kons. acta).

" Om kronan någonsin ersatt universitetet för skatteköpsbeloppen är

mig obekant; det förefaller i sig föga troligt.

’ Ku hastig jämförelse af äldre och yngre jordeböcker har synts mig

visa, att de allra flesta hemman Äter kommit i universitetets ägo. Som
exempel på ett fall, där universitetet genom ren oaktsamhet gått miste
om ett Gustaf Adolfs gods, kan anföras försäljningen af Fiskeså kvarn i
Närtuna s., Långhundra härad. Landshöfding Ture Bjelke hade d. 15 Febr.

1717 underrättat konsistoriet om dess försäljning (Kons. arkiv), men detta
bevakade ej sin rätt, och saken föll i glömska, tills inspectores rerarii för
sent, år 1797, fingo ögonen öppna för hvad som skett (anteckning i Ups.

Bibi. U 63).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2f/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free