Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Johannes Upmarck några decennier senare.1 Otvifvelaktigt kunde
ock mycket häraf afhjälpts genom en förnuftigare organisation med
bättre arbetsfördelning och mindre slöseri med så dyrbara krafter;
särskildt var den ekonomiska förvaltningen ovanligt illa
organiserad. Den skarpsynte och praktiske Erik Benzelius d. y. yttrade
härom, då han lät blicken vandra tillbaka till sin Upsalatid, att
friheten för honom som bibliotekarie från de flesta
konsistoriesysslor varit hans största förmån: "Ty att jag må fritt säja, är th et
til obotelig skada så för docentibus som discentibus, att
professo-rerne skola sittja bort sin ädla tid i oeconomiska och juridiska
måhl. Kan icke the förre skötas af 2 eller 3 ständiga
inspectori-bus aerarii, hvars räkningar sedan öfverses af kammar-revision, och
the sednare af ett särskildt foro, nämligen rectore, professoribus och
adjuncto juris ... Tliet är oemotsägeligit att för sådana Consistorier
skull mången professor ej läser publice 80 gånger på ’/2 är. Hvart
vill tliet taga vägen."2
Det var under sådana förhållanden ej så underligt, om de som
satte vetenskapen öfver allt annat kände sig benägna att skolka
från konsistoriet, än mera om de, som ej togo sina ämbetsplikter
öfver hufvud så allvarsamt, gjorde det. Och det gäller om den
tidens akademici särskildt, att de voro mer än andra tjänstemän
undandragna nästan all kontroll af öfverordnad myndighet; häri låg
en stor frestelse för den som ej hade dess starkare känsla af
pliktens kraf, lagbudet syntes honom endast vara en pappersparagraf.
De akademiska frihetsbegreppen hafva ej alltid hos studenterna
ensamt stått själfsvåldets gräns mycket nära. Denna synd var
gammal. Redan i föregående tidehvarf hade den ofta framträdt,
ocli den som först grep in med allvar med att söka medels böter
få bukt på oskicket var den energiske J. E Terserus.3 När Olof
Rudbeck blef rektor i dec. 1661, gjorde han min af att på detta
liksom på andra områden uppträda som den stränge reformatorn, i
själfva verket blef han den som sedan mer än någon annan satte
sig öfver sina konsistoriella skyldigheter och detta på ett rent
familiares consuevit. Et malebat, quoties honesto pussel, abesse, carn
præsertim ex longa sessione ist-a maximus perciperet intestiiiorum dolores
ol) retentos flatus, quoniiu copia in ætat.e provectiore pluriiniim laborabat».
1 I minnestalet öfver K. Aurivillius 1702 (Nettelbla, Memoria etc., 1.
s. 156) skildrar Upmarck dennes trogna uppfyllande al’ konsistorieplikten
och kallar den rem profecto pistrino f[uovis et ergastulo |ibero homini
et liheralis otii amanti graviorem».
- Brefväxling mellan... E. Benzelius <1. v. och G. Benzelstjerna...
17111, Inledn. s. XXI.
2 Del 1. s 358—359 och Ii. Holm J. E. Terserus, 1. s. 225 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
