Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
broilers försvar, men Fornelius afbröt honom med orden: "Det
angår inte herr collegam, men det säger jag, jag lider ingen karl
sitta på näsan på mig, mycket mindre någon pygmaeum."
Arrhenius bad att detta ord pygmaeum måtte tagas till protokollet.
Från hösten 1G75 och ett år framåt voro konsistorierna
synnerligen glest besökta; något torde Curionska processen hafva
bidragit, då mången undandrog sig att gå upp, dels af vänskap for
Rudbeck dels af ängslan för ansvaret, och under 1676 har
deltagandet i häxeriprocesserna nog omöjliggjort för mer än en att
infinna sig. Men i alla fall är medelsiffran betänkligt låg, ty för
höstens (1675) 38 sammanträden är medelsiffran föga öfver 7
(professorerna voro ju 18) och till samma medelsiffra kommer man för de
65 sammanträdena för 1 jan.—11 sept. 1676. Vid ett af dessa den
19 jan. måste rektor sitta i half annan timma och syssla med
små-ärenden, tills han fick upp 8 professorer. Frågan om böter, som
tyckes varit alldeles bortglömd, ehuru konstitutionerna stadgade 3
marks (3/.j. daler) böter för uteblifvande och 6 öre (3/-i mark) böter i
timman för sent kommande eller för tidigt bortgående, kom 1681 på
tal. Rudbeck klagade då som prorektor den 31 mars, att det gick
lamt med deras uttagande, i det somliga reste bort, somliga narrade
kursor att gå förgäfves upprepade gånger; härpå beslöt man den
1-3 följande april att stadga !/ä rdr böter för förfallolöst
uteblifvande. Man kan ej annat än förvånas öfver den store Rudbecks
naivitet, då han, som ogeneradt syndat mer än någon, denna höst
utbrast i konsistoriet (den 19 okt.) med förmaningen: "Jag råder
eder till Gode Herrar, att i fullgören constitutiones, få se om det
icke lärer en gång komma eftersläng." På 1680- och 90-talen
återkomma klagomålen rätt ofta, och då går det i synnerhet ut
öfver teologerna. Ett faktum är ock, att flera af dessa vid denna
tid visade en förvånande likgiltighet för både sina konsistoriella
och sina föreläsningsplikter. Den bekante H. Schutz gick
obesvä-radt i spetsen; efter sin sammanstötning i början af 1687 med
filosofiska fakulteten uteblef ban i nära 3 år från konsistoriet, och
det betydde för honom ingenting, att själfve prokanslern vid ett
besök i konsistoriet (8 maj 16S9) uttalade sig emot hans själfsvåld.
Man får dock i afseende på teologerna billigtvis ihågkomma, att
de af medlemsskapet i domkapitlet och sina landspastorat voro mera
hindrade än andra professorer. Det gick dock så långt, att kanslern
fann behöfligt att den 27 juni 1689 genom särskild skrifvelse
inskärpa, att böter skulle utkräfvas af dem som absenterade sig. Ett
godt bevis på själfsvåldet är, att icke ens då det fanns en rector
illustris, hvars höga börd alltid imponerade, förhållandet blef bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
