Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
man skulle höra allas besvär; något beslut blef ej fattadt.
Konstitutionerna ålade ock rektor att kontrollera professorernas arbete
genom att besöka deras föreläsningar; om detta -verkligen skett
torde vara osäkert. De la Gardies mindre praktiska förslag 166;!
att ställa så till, att rektor kunde på en dag åhöra 24 professorers
föreläsningar, har jag förut berört.1 Åliggandet att vid sitt afträde
från ämbetet lämna till efterträdaren influtna böter, redovisning för
dessa och förteckning på mål, som icke slutförts, liar sällan blifvit
ordentligt uppfylldt. Afsikten med det sista var naturligen att lätta
för den nye rektorn att taga vid i exekutionen, men ofta nog har
företrädaren fått själf se till, att det blef ett slut på de ärenden
han börjat handlägga. På ett synnerligen klassiskt sätt uttalade
den originelle Jonas Fornelius som rektor sig i den frågan. Han
hade den 13 jan. 1674 frågat konsistorium, om ban sora ny rektor
vore skyldig att exekvera det som slutits under företrädaren,
isynnerhet som däribland funnes rätt odiösa saker. När så konsistoriet
besynnerligt nog svarade, att hvar rektor borde exekvera sina domar,
skyndade Fornelius, som tydligen höll hårdt på sin värdighet, att
förkunna, att så länge ban vore rektor och rådde öfver vakten,
skulle den icke gå ett steg att exekvera sådant som slutits under
hans företrädare; detta var ju blott att i onödan försvåra för andra
hvad ban själf bort men ej ville utföra.
I början af 1700-talet uppstod den tvistefrågan, oiu rektorat
och dekanat kunde förenas hos samma professor: anledningen har
sannolikt varit att bägge platserna ansågos vara för lukrativa att
tillfalla en enda person. Frågan väcktes hösten 1703 då Esberg
var både rektor och filosofiska fakultetens dekanus; prokanslern
gaf för denna gång sitt bifall till platsernas förenande men skref
till kanslern om saken, och denne resolverade den 4 jan 1704, att
som Upmarck nu blifvit väld rektor finge han för denna gång
behålla äfven dekanatet, men för framtiden skulle det vara förbjudet.
Emellertid tyckes Karl XII:s ej fullt klara bref af 20 maj 1705 ej
kunna uppfattas annorlunda än som ett upphäfvande af förbudet att
förena dekanatet och rektoratet.2
Rektorsinstallationen var en af universitets allra högtidligaste
dagar. Sedan valet skett (kring 24 maj och 22 nov.), infördes den
nye rektorn i sitt. ämbete åtta dagar före midsommar och före S.
Tomas dag (21 dec.). Dagen förut skulle afgående rektor utfärda
installationsprogram, hvarpå följande dag hela akademistaten sam-
1 Afd. 1 s. 74.
’-’ Ett memorial i saken al’ 1>. Lundius oel» .T. Eenberg (Ups. Hibl. U.
114), troligen itrnadt 1’iir K. Maj:t, har kanske inverkat pä utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
