Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Något svårare har det dock varit att förse dem med lön. Så
länge de goda ekonomiska förhållandena på slutet af 1650- och
böljan af 1660-talet radde, gick det godt. De ansågos böra hafva
500 dal. smt (en ordinarie professor hade 700), och denna lön
hafva P. Rudbeckius, Gavelius, O. Rudbeck och Buscagrius
åtnjutit, den sistnämde dock icke alltid. Och när P. Rudbeckius den
14 febr. 1663 blifvit nämd ordinarie professor öfver stat, skaffade
man honom till och med 700 för året 1664, men följande år fick
ban dock nöja sig med blott 500;l ban tillträdde dock 1666 full lön
sedan E. Odhelius gått bort. Gavelius åter, ehuru samtidigt med
den förre nämd ordinarie, fick aldrig öfver 500-om året. De goda
årens öfverskott gjorde, att De la Gardie icke tvekade att fortgå
med utnämning af extra ordinarier och att man vid universitetet
till en tid icke tog så illa vid sig. Så nämdes J. Fornelius i
matematik 1663, M. Celsius 1665 i samma ämne och E. Benzelius 1665
i historia (flyttades följande år till teologi). Men under året 1666
började finanserna försämras, och 1667 fingo de extra ordinarie
vidkännas afdrag i sina löner. Detta öppnade ögonen på O.
Rudbeck, som nog haft sin hand med i åtskilliga af dessa befordringar.
Och redan den 23 nov. 1666 skref han till kanslern och påpekade,
att så länge så många e. o. professorer funnos, borde
adjunktsplat-serna icke tillsättas, utan deras löner ingå i de e. o. professorernas;
på så sätt finge de senare åtminstone något, därest efter utbetalning
af de ordinarie tjänstemännens löner staten icke ville räcka till
fullt för de extra. När därpå under följande år ett rykte började
gå, att kanslern ämnade göra Håkan Fegraeus och Jonas Körling
till e. o. professorer, skref Rudbeck till denne ocli afstyrkte ifrigt
förslaget, emedan universitetets stat icke tålde nya extra ordinarier
och han fått höra så många härda ord och förbannelser för allt
hvad ban dragit universitetet på halsen.2 Det hjälpte i afseende
på Körling, som icke fick titeln af professor och måste nöja sig
med den teologie adjunktur han i maj 1667 erhållit, men Fegraeus
nämdes den 14 aug. 1667 till e. o. professor. Någon lön har dock
Fegraeus icke i någon form fått uppbära; juris adjunktslönen
tillhörde Karl Lundius, och de svåra åren omöjliggjorde väl att skaffa
honom något. Vid kanslersbesöket i Upsala 1670 uttalades den
30 juni i konsistoriet rätt mycken oro öfver olägenheten af extra
staten. De la Gardie själf fällde i sin rådlöshet de klassiska orden:
"Ratio adest, pecunia deest" och uppmanade de närvarande att yttra
1 Hufvudböckerna. Den tillfälliga ökningen 1664 berodde på, att man
tog 200 dlr af den efter Sundel lediga lönen för eloquentieprofessuren.
2 Odat. original t. kanslern (1667) i T!, ark.
Ups. Univ. Sitt. II, 2. fi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
