- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
125

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

författade tyckes vara oemotsägligt.1 Konstitutionerna själfva
förutsatte, att studenten kunde vara författare, genom stadgandet för
dekanerna, att de icke finge tillåta andra studenter än de, som
disputerade för graden eller genom ovanliga framsteg förvärfvat hela
konsistoriets tillstånd, att skrifva och trycka afhandlingar, och gå
vi till de ofientliga handlingarna gifva de tydligt vittnesbörd i den
riktning jag antydt. Så yttrade den 18 okt. 1673 rektor i
konsistorium, att det skulle vara väl om professorerna ville själfva skrifva
något "och icke admittera så många promiscue af studeuterna som
äro omogna därtill". Sex år senare begärde likaså Brunnerus i
sessionen den 4 juni 1679, att studenterna icke skulle så "promiscue
admitteras till att skrifva själfva, ty därigenom komme stundom de
scripta fram som akademien till ingen heder vore". Yi erinra oss
ock af det föregående, huru filos, fakulteten i sitt svaromål 1687 på
Schiitz otidiga utfall yttrade, att det vore bättre att studenterna
finge själfva författa sina arbeten ock så visa hvad de förmådde.
Fakulteten tyckes dock insett, att en kontroll var nödig, ty 1694
den 3 april beslöt den, att när en student ville skrifva exercitii
gratia, skulle ban först pröfvas af en professor, innan fakulteten
yttrade sig i frågan, en föreskrift som ytterligare utvecklades i det
år 1696 af kanslererna gjorda utkastet till nya konstitutioner. — I
regel torde man nästan kunna våga säga, att då studenten kallar
sig respondens, är professorn författare, men att då studenten
begagnar uttrycket "publico examini submittit" är han själf författare.
Fullt säkert är ej indiciet, men det visar sig slå in i de flesta fall.
Och aldrig torde här, som i Tyskland lär ha förefallit,8 det hafva
inträffat, att en student titulerade sig på afhandlingen som dess
auctor, ehuru ban i själfva verket var blott respondens. Däremot
händer nog någon gång, att en som blott varit respondens, icke
författare, uttrycker sig i den dedikation som åtföljer afhandlingen,
såsom vore här fråga om ett hans förstlingsarbete, ehuru han
tydligen därmed blott afser att säga, att kan skall för första gången
offentligen uppträda. Som ett exempel på huru lätt man kan
misstaga sig vid afgörande af frågan om författarskapet, vill jag anföra
följande. Hvem skulle ej känna sig viss på, att de bägge
afhand-lingarna under Brunnerus 1666—1667 "In leges Charondæ",
försvarade, den ena af U. Terserus, den andra af P. O. Stjernman, måste,
särskildt när man beaktar att pagineringen är genomgående och att

1 1721 säger filos. fak:n i en skrifvelse t. kanslern bilagd konsistoriets
bref 24 mars (kons. arkiv), att gradualdisputationerna måste utarbetas af
kandidaterna själfva.

a Schrader, Gesch. d. Univ. Halle, 1. 1894, s. 33, not. 31.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free