- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
172

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

att utgifva sitt vetenskapliga arbete mindre tilltalande, alldeles
oafsedt att det för arbetets storlek och bristen på respondenter kunnat
vara så godt som omöjligt att utgifva det i disputationens form.
Också är antalet af dispntationer, som icke-teologer författat och
som skulle kunna betraktas som utslag af deras vetenskapliga
författarskap, mycket litet. — Brödbekymrets ocb lärarekallets starka
återverkan på produktionen uttalas strax efter tidehvarfvets slut
med mycken styrka i ett betänkande af konsistoriet.1 Där heter
det efter en allmän klagan öfver nöden hos lärarne, som tvingar
dem att hafva boken i ena handen och plogen i den andra: "Detta
är jämväl bland mycket annat en orsak, hvarför här i Sverige så
litet utkommer i trycket af eruditis mot andra orter, ty en docens
(lärare) vid våra akademier hinner ej mer än uppvakta sina lectiones
publicas och andra publika beställningar, som äro långt trägnare än
vid andra utländska akademier, och hvad öfrigt är af tiden måste
användas till hushållets bekymmersamma försorg." Fordom hade
väl åtskilliga böcker utgifvits, men tiderna hade då varit drägligare
och författarne fingo ansenlig hjälp af öfverheten, eller ock skrefvo
de sina arbeten sedan de befordrats härifrån till bättre lägenheter.

Till sist hafva vi att erinra oss, att lusten för vetenskapligt
arbete måste betydligt afkylas af det tryck som ännu hvilade på all
forskning. Vetenskapens frihet var i dessa tider en okänd ting, men
utan dennas lifgifvande värme har vetenskapens växt svårt att slå
ut i blom. Det var teologiens öfverhöghetsställning och teologernas
intolerans, som i främsta rummet bar skulden för att så var, men
det har äfven på andra områden nog varit klent med
fördragsamheten mot oliktänkande. Tidehvarfvet är censurens gyllene tid; jag
har haft mer än ett tillfälle i det föregående att härå gifva
belysande exempel, men det torde icke skada att taga en
sammanfattande öfverblick af denna företeelse bela tidehvarfvet igenom. Den
är ett af dess mest karakteristiska drag.

Censuren öfver akademiska afhandlingar var lagd i
vederbörande dekans och fakultets hand, från dessa vädjades till
konsistoriet och så till prokanslern eller sist till kanslern. Denna lagliga
men något långsamma väg var ej alltid i teologernas smak, de funno
det vara mera bekvämt och vida verksammare att stundom vända sig
direkt till prokansler eller kansler och begära inställande af en
af-hancllings ventilation, till dess vederbörande författare fått sin
upp-sträckning och fogat sig i fakultetens fordringar. Det var ej svårt
i allmänhet att söka sak med en afhandling, då konstitutionerna

1 Förslag t. stadiernas förbättring, afgifvet 21 april 1721 t.
kanslikollegium (kons. arkiv, Lit. ad varios).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free