Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
förbjödo hvarje sådan, som försvarade en orimlig eller gudlös
mening eller kunde komma buller åstad, ty hvad kunde ej inrymmas
under så sväfvande uttryck; men för teologerna var ett särskildt
vapen smidt genom tillägget, att det ej var tillåtet för någon utom
deras fakultet att inmänga i sin afhannling teologiska teser eller
korollarier, som endast i den uppenbarade religionens ljus fingo sin
förklaring. Och detta vapen skärptes ytterligare, då efter anfallet
på biskoparna Johannes Mathiæ och ,7. E. Terserus för synkretism
de kungliga plakaten af 15 juli 1662 och 9 aug. 1663 utkommo med än
strängare bestämmelser. Kronan på verket sattes af kungliga
stadgan 5 juli 1684, som reglerade censuren för allt tryck ocli bland
annat föreskref, att, med bibehållande af universitetets censur öfver
sina egna afhandlingar, öfriga arbeten af professorerna skulle vara
underkastade kanslikollegiets censur, för hvilket ändamål Karl XI,
i öfverensstämmelse med prästerskapets anhållan på riksdagen 1686,
två år senare inrättade ett nytt ämbete under titeln censor librorum.
Rudbeck uudgick, som jag nämt genom kunglig nåd censuren, i det
att det kungliga brefvet af 13 maj 1685 fritog böcker af "lärde och
beskedlige män om hvilkas integritet och erfarenhet man är
nogsamt förvissad", särskildt nämdes här Rudbecks två stora arbeten,
Atlantikan och Campi Elysii.
Det var en själfklar sak att teologerna skulle i främsta rummet
draga fördel af censuren. Yi hafva sett huru de hindrade den
underlige orientalisten Ravius att utgifva sina teologiska funderingar.
Med likadan framgång kastade de sig vid samma tid öfver läkaren
Hoffvenii arbete, därför att detta smakade af den fruktade och
af-skydda cartesianismen. Mindre framgång hade deras tjugo år senare
förnyade anfall på samma filosofiska system, ty efter den våldsamma
sammandrabbningen år 1687 med öfriga fakulteter löstes stridsfrågan
genom Karl XI:s bref af 17 april 1689 på ett sätt som tycktes
gifva den fria forskningen ett visst spelrum. Det hette ju där, att
den kristna trosläran icke finge underkastas någon filosofisk kritik,
men att i öfrigt filosofiens fria bruk och öfning vore efterlåten. I
verkligheten blef den nya friheten ingenting värd, såsom angreppet
på Castovii afhandling har visat oss, och det kungabref som häraf
framkallades den 26 okt. 1691 var af den art, att man tydligen
kunde se, att det ej lönte sig att försöka öfverskrida de snäfva
gränser som teologerna behagade uppdraga. Och än starkare visade
desse bela vidden af sin makt genom att, sedan den lärde Bilberg
mot deras vilja inträngts i deras fakultet, omintetgöra hvarje försök
af honom att få i ljuset sina teologiska afhandlingar. Vi hafva
äfven sett huru de förgrymmades öfver att O. Rudbeck d. y. 1705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
