Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1S3
göterna visat sin stridslust i kampen mot sina fiender, förfölle
därmed Bellmans anmärkning, ocli lian ansåg att ingen kunde väl
förneka det stolta faktuui, att de lagt under sig Germanien, Gallien,
Spanien etc. Konsistoriet delade Törners tanke, men lian fick sig
ålagdt att vid ventilationen skingra allt missförstånd i sagda
afseende.
Med mera skäl kunde de akademiska fäderna rikta sin censur
mot de omogna produktioner, med hvilka studenterna understundom
lyckliggjorde allmänheten. Jag har ofvan påpekat,1 huru man icke
underlät att nagelfara de olämpliga dedikationer som stundom
bifogades de akademiska disputationerna. Mera svåråtkomliga voro de
privata utgjutelser på vers och prosa, som studenter läto trycka,
särskildt om det skedde vid tryckerier utom Upsala. Ar 1659 den
18 maj fann konsistorium för godt att besluta, att ingen student,
"som icke hafver förskaffat sig det förstånd att han själf kan göra
ett någorlunda försvarligt scriptum im prosa eller ligata oratione",
skulle få trycka något, ej heller någon få besvära poeseos och
elocjuentiæ professores med granskning af dylika, förrän ban kunde
försvarligen skrifva, "efter akademien med sådana rudibus scriptis
vanhedras och många därigenom med otjänliga dedikationer
besväras". Men som skrifklådan ofta är en kronisk sjukdom hos
ungdomen, fortfor missbruket lika fullt, säkerligen ej alltid utan obehag
för universitetslärarne, som fingo inför allmänheten bära ansvaret
för omogenheten i deras elevers arbeten. 1701 skref sekreteraren
S. Barck till Upmarck och gratulerade honom som ett membrum
consistorii till det carmen seculare på nio sidor, som en Brink
offentliggjort. "Gode Gud", utbrister Barck, "hvad är det för
plian-tastiska upptåg. .. om däruti någon smak finnes af bon sens, så är
jag nio gånger en skälm". Professorn i poetik Forelius borde hafva
satisfaktion för det ovettiga sätt, hvarpå ban omnämts i dikten.
"Käre bror", slutar Barck, "säg mig er mening, och huru är det
fatt med gossen"?2
Första rummet i tidens undervisning intog den teologiska
vetenskapen såväl vid läroverken som vid universitetet. Lärarne
i detta ämne voro bättre aflönta och högre ansedda än öfriga, och
det var något lika vanligt som efter tidens uppfattning naturligt,
att personer, som förut ägnat sitt lif åt helt andra vetenskaper,
1 Se ofvan s. 129.
2 Barck t. Upmarck 9 april 1701 (Bergianska brefsaml. Bd. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
