Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
1696) vore den bästa, emedan den gick grundtexten närmast och
vore ortodox. Onekligen häpnar man vid denna fordran på en
öfversättning att den skulle vara ortodox, man tycker att texttrohet
borde vara första och sista villkoret, men däri låg väl en varning
mot versio vulgata såsom papisternas palladium.
livad undervisningens vetenskapliga art angår får man ej på
densamma lägga våra dagars måttstock. Detta säger sig själft ur
synpunkten af de oerhörda landvinningar, som källforskningen,
textkritiken och den bibliska arkeologien i senare tider gjort inom den
teologiska vetenskapens område. Men dessutom är att märka, att
den lutherska kyrkans egen art och uppfattuing af skriften drog
till ytterlighet snäfva skrankor för tidens teologi. I formellt
afseende var lärosystemet så sammanknutet med den aristoteliska
terminologien, att man för denna form nästan var färdig att glömma
innehållet; däri låg ju förklaringen till teologernas ytterliga
motvilja mot cartesianismen och alla andra nyheter öfver hufvud. Och
den dogmatiska byggnad man uppfört ansågs så ofelbar, att dess
lärosatser hart när betraktades med samma vördnad som det heliga
ordet själft. Det var ej längre rum för någon teologisk forskning,
då man ansåg sig sitta inne med hela sanningen, och i själfva
verket fruktade man rent af hvarje nyhet; en dylik kunde innebära
vådor för den s. k. rena läran, och i alla händelser hotades den
som umgicks med dylika tankar af faran att bli ansedd som
here-tifeer. En gifven följd häraf var att den bibliska exegesen, som
utgjorde lejonparten af den teologiska undervisningen, ej blef hvad
den borde vara; en ny djupgående texttolkning, baserad på
användandet af filologiens, historiens och andra vetenskapers växande
hjälpmedel var så godt som otänkbar. Exegesen gick mera ut på att anpassa
skriftens innehåll till den färdiga ortodoxa lärobyggnaden än att ur
skriften utveckla den senare; en af bibelstudiets allra viktigaste
uppgifter var att smida de vapen, med hvilka den polemiska
teologien hade att slå sina motståndare till marken. Detta grundfel i
det exegetiska studiet var gemensamt med den tyska teologien och
ett arf från denna. I de reformerta länderna var skriftstudiet redan
på annan väg, tack vare filologiens starka uppblomstring och en
mindre slafvisk bundenhet vid de dogmatiska satserna.
Det återstår att yttra några ord om lärarnes vetenskapliga
produktion. Jag har där mer att referera än att själf döma.
Fältets skördar äro ganska växlande, man träffar både de sju magra
och de sju feta nöten. Från föregående tidehvarf hade fakulteten
ärft framstående teologer. Dess senior Laurentius Stigzelius utgaf
dock nu endast en serie af disputationer, af hvilka flera äro för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
