Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
äfven ined fingerade rättegångar ocli uppsättande af processuella ocli
andra legala handlingar.
Det har nog ej stått så alldeles rätt till med det juridiska
studiet vid tidehvarfvets början. Både Sidenius i svensk rätt och
Brin-gius i romersk hade på sin tid varit förtjänstfulla lärare, men ålder
och sjuklighet hade tagit ut sin rätt (Sidenius var född 1592,
Brin-gius 1598). Under Bringius ventilerades ingen, under Sidenius fem
disputationer i detta tidehvarf, alla obetydliga till omfånget och ej
heller så vidt jag förmår döma synnerligen märkvärdiga; de voro
för öfrigt affattade i tesform. Olof Rudbeck uppställde också, då
han i dec. 1661 tillträdde rektoratet, som ett önskningsmål, "att
emedan båda professores juris äro utgamla, och besynnerligh
behöfdes en som tlien svenska lagen och retten förstodo, Academien
måtte få en som kunde vara både professor och sedan
häradshöfding ther kring Ubsala, att ban altidh kunde sittia in praxi och
disciplerne kunde medli få resa på sådana tingh ther the praxin
kunde lära’.1 De la Gardie målade strax efteråt fakultetens
tillstånd i än starkare färger, då ban 1662 med anledning af
konsistoriets tvekan att introducera Bringii efterträdare Lipstorpius, förrän
nådåret efter Bringius var till ända, skref till detsamma den 21
nov., att introduktionen skulle genast ske, emedan som alla visste
"Facultas juridica hafver nästan agoniserat". Men kanslerns vana
att bruka stora ord i onödan försvagar betydelsen af hans utsaga,
och just då hade väl Rudbeck drastiskt skildrat sitt mellanhavande
med den enträtne gamle Sidenius. Det är svårt att förstå, hvarför
man denna gång gick utrikes för att finna en lärare. I Gustaf Adolfs
dagar kunde dylikt ha sina skäl, efter det då ännu var ondt om
kandidater af svensk börd, men nu var förhållandet ej längre
detsamma, och erfarenheten från flydda tider af dessa tyska romanister
utan sinne för vår svenska rätt var ej lockande. Och ej heller
denna gång utföll försöket lyckligt. Lipstorpius åtnjöt säkerligen
stort anseende som matematiker och stark cartesian samt
lofprisa-des sedermera af sin minnestecknare som ett mönster af lärdom.
Detta må vara mycket möjligt, men då minnestecknaren äfven ordar
om Lipstorpii nit som professor, hans stora åhörarkrets och hans
kärlek till Sverige, vet man ej hvad man skall tro,2 ty ehuru våra
1 Bref af O. R. s. 3.
- ,T. H. van Seelen anför i sina Athenæ Lufoeeenses, 1\ 3 1721, s. US
ff. Lipstorpii skrifter samt ett långt utdrag ur ett program, som A.
Hin-kelman tryckte 1684 i Ltlbeck vid Lipstorpii död. 1 detta siiges om
Lipstorpii Upsalatid: ijuani prouinciain (juris professionen!) qnanta sednlitate
et dexteritate administra verit, vix dici potest: testatur id adhue magua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
