Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Historia, litteraturhistoria, statskunskap, geografi, fornkunskap, s. 253. ■
Latin s. 27(5. — Grekiska s. 282. — Orientaliska språk s. 29(1. — Svenska jämte
runor, isländska och gotiska s. 2U7. — Moderna språk s. 308. — Filosofi s. 311). —
Matematik och Astronomi s. 317. —
Undervisningen i historia under tidehvarfvet motsvarade
visserligen icke hvad vi nu skulle tänka oss under detta namn. Den
gick hos oss, alldeles som i utlandet, mest ut på att med ledning
at’ någon klassisk författare redogöra för orientens äldre historia och
de klassiska folkens öden, med den vanliga uppställningen af
historien efter de fyra världsmonarkierna; det egna fosterlandets historia
kunde då och då komma med på ett hörn och i korthet behandlas.
Konstitutionerna uppdrogo dock uppgiften för professorn i historia
något bättre och mera omfattande, än vid denna tid vanligen var
fallet, men i tillämpningen torde detta vackra program icke blifvit
fullföljdt, utan man har lios oss råkat in i samma slentrian, som
var vanlig vid andra universitet. Enligt konstitutionerna skulle
professorn läsa allmän historia efter någon utmärkt författare, därpå
den heliga historien efter Sulpitius Severus, så den assyriska,
persiska och grekiska efter Justinus, Cornelius Nepos och Curtius och
den romerska efter Vellejns Paterculus, Eutropius, Florus och Sextus
Aurelius Victor. Men därjämte skulle han vårda sig om den
svenska historien och föredraga denna antingen efter en inhemsk
författare eller i egen själfständig framställning; huru pass detta blef
iakttaget får jag nedan beröra. Men äfven öfriga folks speciella
historia, särskildt grannfolkens, skulle behandlas efter någon
godkänd författare. Tillbörlig hänsyn skulle ock tagas till kronologien,
geografien och genealogien; slutligen skulle vikt läggas på
historiens tillämpning på kyrkoväsen, politik och förvaltning. Denna
sista praktisk-politiska synpunkt var nog i lagstiftarens ögon den
icke minst betydande, historien skulle vara en läromästarinua för
lifvet; det betydde därför mindre, huru omfattande kunskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
