Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
voro, än 0111 de voro väl tillägnade oeli kunde anpassas i
statsverksamheten. Föreläsningarna i historia kommo emellertid äfven att
i mycket antaga karaktären af en undervisning i latin, ity att de
författare som lades till grund mest voro latinska auktorer,
undervisningsspråket var latin och den romerska historien viktigare än
hvarje annan. Denna dubbla tendens hos de historiska
föreläsningarna, att omfatta icke blott historia, utan äfven politik samt
elo-quentia, har länge karakteriserat dem, såsom uppgifter från olika
tider visa. När prof. J. Bergh 1661 redogör för sitt arbete, säger
ban sig hafva läst Justinus, "nthi hvilken ban bredevid själfva
expositionen adjungerat det mesta han kan historiam patriam och
andra parallelas, änteligen iitvisandes monita politica et usum
civi-lem". Nära 40 år senare (VT. 1699) uppgifver J. Arrhenius, att
han läst Justinus "på sådant sätt som förr, nämligen att ban
förklarat historien och därhos utdragit de observationes criticas et
politicas som texten gifvit anledning till, varandes dock något
pro-lixior denna termin in criticis, efter ingen eloquentiæ professor varit".
I den allmänna historien har man enligt lagens föreskrift troget
användt en klassisk auktor, oftast Justinus, men äfven då och då
de öfriga, till och med Livius kommer 1718 till användning under
L. Arrhenius. Det är dock uppenbart, hvilken ensidighet det låg
däruti, att man öste kännedomen om Orientens och Greklands
historia ur enbart latinska författare. Det stod ock klart för den lärde
teologen Jordanus Edenius, att man måste här gå till de grekiska,
arabiska, egyptiska och hebreiska källorna.1 Dock är att märka,
att professorn därjämte ofta föredrog en af honom själf författad
kort öfversikt af allmänna historien, ehuru detta sannolikt mest
skett på de privata föreläsningarna, de s. k. kollegierna.2
Framställningen har varit begränsad till de fyra s. k. verldsmonarkierna,
men man skapade sig en brygga till den nyare historien genom att
låta den fjärde eller den romerska monarkien utan afbrott öfvergå i
det romersk-tyska kejsardömet; utöfver dettas öden fick dock
åhöraren sällan veta något om det som tilldragit sig i världen efter
romerska rikets fall. Man erfar emellertid en glad öfverraskning,
1 Edenius t. kanslern 24 mars 1658 (ovig. R. ark.).
• I redogörelserna omtalas då och då en dylik historia universalis in
compendio såsom privatim föredragen. Redan E. Benzelius il. ä. gaf som
e. o. prof. i historia kollegium i »historia universalis politica 1666
(kortfattade anteckningar efter dessa i Kongl. Bibi., Rålambs saml. n:o 48.)
Anteckningar efter dylika kollegier 1690 af .T. Arrhenius linnes i Ups. Bibi.
H. 7 och X. 679, de förefalla obetydliga och gifva blott ett kort schema.
Fab. Törners kollegier (Ups. Bibi., H. 25—28) äro af samma art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
