Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
följande året tillkom Joh. Axehjelm. De försågos mecl en
aktningsvärd stab af biträden, fyra studenter, som skulle åtnjuta dubbelt
stipendium, en translator, den bekante isländaren Jonas Rugman,
en formsnidare och en ritare; lokal för sammankomsterna skulle
inredas i Gustavianum. Den 20 nov. 16G7 utfärdades instruktionen
för kollegiet, den visar huru omfattande man tänkt sig dess
verksamhet. 1 främsta rummet ställdes vården om det gamla språket,
öfver hvilket ett fullständigt lexicon skulle utarbetas, vidare skulle
de isländska sagorna, äldre svenska författare och urkunder utgifvas,
våra gamla lagar och stadgar bearbetas och ett glossarium juris
förfärdigas, källorna till vår kyrkohistoria skulle insamlas, runstenar
afritas och utgifvas i tryck med bifogad tolkning, det forna
graf-skicket, mynt och sigill, de stora släkternas genealogier och allt
hvad som hörde till en antikvarisk-topografisk beskrifning öfver
Sverige skulle undersökas och bearbetas. Tyvärr led kollegiet som
alla De la Gardies skapelser redan från början af den svagheten att
det var byggdt på en vacklande ekonomisk grund. Det var honom
likt att t. ex. föreslå att förbättra Stjernhjelms lön med den då
lediga lönen för professuren i logik och hänvisa de andra tillsvidare
till sina akademiska löner, och i långa tider klagades sedan öfver
svårigheten att utfå något på de bestämda anslagen; ekonomiskt
blef företaget aldrig betryggadt, förr än Karl XI tog saken i sin
starka hand. Kollegiets ofvanpå konsistoriets lokal i Gustavianum
inredda rum led af takdropp, och vid husets ombyggnad 1687—91
flyttades de dyrbara samlingarna Hera gånger oeli förvarades till
och med slutligen i ett fuktigt hvalf i källarvåningen.1 Vid den
tiden hade kollegiet redan iipphört att existera som en Upsala
institution; egentligen hade det ju aldrig varit en sådan, och den blef
det allt mindre under tidens fortgång, då de gamla
Upsalaniedlein-marne föllo undan och flertalet nya medlemmar voro bosatta i
hufvudstaden; Örnhjälm och Norrmannus (den senare mest till
namnet) trädde väl in, men redan med den dag Hadorph definitivt
lämnade akademisekreterarplatsen, för att uteslutande ägna sig åt
den andra uppgiften, var verksamheten förflyttad från Upsala. Man
kan ytterligare se det därpå, att han 1682 genomdref, att de
isländska handskrifterna skulle återställas till Stockholm,2 och Örnhjälm
klagade 1683 att han numera var kollegiets ende representant i
1 Kons. prot. 20 maj 1668, 6 sept. 1676, 30 juni 168S; Antikv. kollegiet
t. kons. 5 dec. 1600 och 16 juni 1601 (kons. arkiv, kollegiernas bref).
2 Se V. Gödel: Fornnorsk-isländsk litteratur i Sverige 1. 1807, s.
127 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
