Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
sitt hardt när obegränsade ärune liar ban behandlat; öfver runorna,
de isländska sagorna och de gamla lagarna har ban oftast föreläst,
men ban har äfven behandlat gotiska, Johannes Magni och
anti-qvitates patriæ i allmänhet samt öfvat ungdomen i att läsa gamla
handskrifter. Plikttrogen som få fortsatte ban äfven som
bibliotekarie att föreläsa i sitt gamla ämne ända till sin död 1682, och
detta utan ett öre i aflöning.
Latinet var sedan urgammalt de lärdes och undervisningens
språk, i kyrkans hägn hade den västerländska vetenskapen växt upp,
men kyrkans officiella tungomål var latinet, liksom det sannolikt
äfven var prästens språk i öfrigt i hans olika förbindelser. När i
kyrkans och klostrens skydd universiteten började utveckla sig, blef
belt naturligt latinet äfven deras tungomål, och häri kom reformationen
ej att göra någon rubbning; inom de protestantiska staterna förblef
latinet, såsom förut, undervisningens språk både i skola ocli vid
universitet. Så äfven hos oss. Det var i själfva verket den högre
bildningens meddelelsemedel, och statsmännen använde det i de
politiska förhandlingarna och i sin korrespondens. Våra stora
statsmän, Axel Oxenstjerna, Joh. Skytte m. fl. rörde sig med ledighet i
romarspråkets dräkt, och de använde det oftast i sin beröring med
universitetet. Våra konstitutioner skrefvos ock därför på latin, all
undervisning bedrefs på detta språk, och det användes nog äfven
under 1600-talets förra hälft mycket ofta både i det officiella och
det enskilda umgänget vid universitetet. Konstitutionerna af 1626
föreskrefvo ju ock, att rektor skulle i konsistoriet föredraga ärendena
på latin, och att studenterna skulle använda sig däraf, när de stodo
till rätta inför konsistoriet. Konsistorieprotokollen hafva dock,
tydligen af praktiska skäl, alltifrån sin början (1624) förts på svenska,
ehuru mycket sannolikt konsistoriales själfva stundom uttryckt sig
på latin eller åtminstone, både då och i senare tid, midt i en
förhandling på svenska kunnat öfvergå till användning af latinet, då
det fallit sig naturligare för dem att tala på det språk, som de
oftast använde i öfrigt. Förhandliugsspråket ansågs dock vara
svenska, och vi minnas, att det väckte Gavelii synnerliga ovilja i
hans strid med Schefferus 1659, att han ej fick andraga sin pä en
dålig latin skrifna apologia, ban fann förbudet olämpligt, då
konflikten ju var af litterär art och således borde bättre kunna föras
på latin. Från medlet af 1600-talet träder dock latinet i åtskilliga
fall ej obetydligt tillbaka, särskildt i den privata korrespondensen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>