Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där man minst skulle väntat det. Olof Celsius d. y., framdeles
ledamot af svenska akademien, kunde i minnestalet öfver kanslern
grefve Karl Gyllenborg komma med en så oklar sats som denna:
"Ty då jag uppfyller Eder och mig med grefve Gyllenborgs hela
person, lyfter jag mig utom mig själf och skönjer liksom någon
tillsats till min förmåga."
Blicken för modersmålets rätt och betydelse skärptes af det
intresse, hvarmed studiet af runorna, isländskan och gotiskan börjat
omfattas. Redan i förra tidehvarfvet hade Johannes Tliomæ Buræus
hos oss invigt runstudiet genom att afteckna omkring 200
runstenar och utgifva tvenne arbeten i ämnet. Sedan professorsstolen
i Sveriges antikviteter 1662 inrättats för Verelius, var det gifven sak,
att denne brinnande beundrare af våra fornminnen skulle äfven egna
sig åt vårt språks äldsta och märkligaste företeelse; han föreläste
ofta i ämnet och indrog däri en jämförelse med de danska
runstenarne och det gotiska språket.1 En frukt af hans föreläsningar var
den "Manuductio compendiosa ad Runographiam Scandicaui
anti-quarn" som han utgaf 1675, i hvilken ban intog afbildningar at’ 30
runstenar och försåg dem med tolkning af inskrifterna.8 Med a
Inteckningar af runstenar tyckes han ej själf hafva sysslat. Så
mycket verksammare i den vägen var lians kollega i antikvitetskollegiet,
akademisekreteraren, sedermera riksantikvarien Johan Hadorph, som
aftecknade och lät skära i trä öfver 1,000 runstenar, hvaraf dock
endast ett mindre prof, Färentuna härads stenar, utgafs i lians
lifstid år 1680; det storartade verket fick i öfrigt ligga hvilande i
mansåldrar, till dess J. Göransson 1750 offentliggjorde det under
den välkända titeln Bautil. De egendomliga Helsingrunorna, ett
slags lönnrunor, bildade genom stafvens borttagande löstes af
matematikern Magnus Celsius, som i sitt tal vid rektoratets nedläggande
i juni 1675 redogjorde för upptäckten och två år senare begynte
utgifvandet af ett arbete "De runis Helsingicis", hvilket han dock
ej hann slutföra före sin död 1679. Detta skedde först 1710, då
sonen Olof Celsius d. ä. i sina Orcades Helsingicæ utgaf faderns
skrift fullständigt.3 För Olof Rudbeck voro runstenarne dokument
1 1672 heter det: »Lapidibus runicis Sveo- Gothiois Danica Wormii
liionumenta adjunget, quo runaruin varietas perspici possit.», 1679: »Runas
Scandianas cum litteratura Gothiea Ulfilæ conferet.»
3 Alla trettio voro dock tagna ur Joh. Buræi samling och ingingo
bland de 48 dylika, som H. Curio under titel: »Monumenta lapidum aliquot
runicorum», dock utan tolkning bifogat till Verelii edition 1664 af Gautreks
och Rolfs saga.
3 M. Celsii tal 1675 utgafs först 1707 af sonen Olof. Denne omtryckte
ock 1710 i skriften »Orcades Helsingicæ» etc. den begynnelse af faderns
Ups. Univ. Uisf. II, 2. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
