Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
från den gråaste hednatiden, soiu ej kunde sättas nog högt; hans
däraf förorsakade upptäckter skattades dock ej lika högt af hans
motståndare, och med djup indignation omförmälde han för
kanslern, att man hånade dem med att säga, att de förde till det
resultatet, att "patria Homeri vore en smörask i Sverige’.1 Med stor
ifver tillgodogjorde han sig emellertid för sin Atlantika en mängd
runinskrifter med anledning af de afbildningar, som Hadorph och
Peringsköld tillsände honom.2 Hans tolkningar voro dock behäftade
med åtskilliga svagheter, hvilket ej var underligt, då hans
språkforskningar ej gått på djupet, utan hans slutsatser mest hvilade på
ljudlikheter, med hvilka ban godtyckligt lekte. Dock kunde ban ej
smälta, att någon kritiserade honom, han betraktade dylikt som "en
sjukdom som inritat sig i våra runstenar" och soiu ej borde tålas.
Peringsköld fick kännbart erfara detta, ty då ban 1696 ämnade
utgifva en tolkning af en inskrift, hvari lian afvek från den som
Rudbeck gifvit, utverkade den senare förbud för skriftens utgifvandes
och dock hade Peringsköld, som i insikter på detta område stod
vida öfver Rudbeck, rätt i sin tydning, för hvilken ban ock anfört
afgörande bevis.’*
Det isländska studiet, som redan blomstrat i Danmark
sedan en tid, tog här först någon fart, efter att De la Gardie 1652
förvärfvat den lärde Steplianii samlingar, i hvilka, förutom Ulfilas
bibel, den dyrbara, sedan s. k. Upsala-Eddan ingick, och efter att
isländingen Jonas Rugman 1661 afskickat.? på en resa till Island,
hvarifrån ban återförde en vacker samling af handskrifter. Dessa
ställdes till disposition för de lärde i Upsala, och Verelius gjordes
1662 till professor enkom för att gifva ämnet en representant;
vidare upprättades Antikvitetskollegiet, vid hvilket Rugman fick
anställning som translator. Verelius blef djupt intresserad af uppgif-
arbete »De runis Helsingicis» som utkommit 1677 och tilltryckte det felande
slutet (företalet af 1677 blef dock utelämnadt). Redan 1692 var fråga om
att Olof och hans äldre broder Nils skulle utgifva Orcades (se Spole t.
Dahlberg 1692 och 1694 i S. Loenboms Svenska Arcliivum, 2, 1768, s.
190-och 196). För faderns upptäckt redogjorde Olof i korthet i sin »Epistola
ad Ant. Magliabechium», tryckt i Rom 1698. Det kan tilläggas, att
teckningarna till två af M. Oelsii llelsinge runstenar, som aldrig utgåfvos,
finnas i Ups. Bibi., R. 553.
1 Till kanslern i dec. 1693 (Bref af O. R. s. 342).
- Se Klemming, Anteckningar om Rudbecks Atland, 1863 s. 65.
n Handlingarna i tvisten äro vidfogade det originalmanuskript af »Harda
Gudir Trigiar», koiu Peringsköld tänkt utgifva (Kungl. Bibi.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
