Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
intet gärna på kredit".1 Sannolikt är att kronans bidrag ej alltid
utfallit till liela beloppet; säkert är att universitetet i sitt
ekonomiska nödläge från och tned 1670 reducerade sitt bidrag till 929
daler, och egentligen var det blott 729, ty de 200 daler till lön åt
stallmästaren, som däri ingingo, utgjorde den på ordinarie stat
inrättade lönen för franska språkmästaren, af resten utbetalades 153
till stalldrängarne ocb 576 till utfordringen.2 Äfven efter denna
reduktion i anslaget var dock institutionen en tung börda särskildt i
dåvarande betryckta läge. Den var ju ock egentligen afsedd
föl-adelns barn ocb åtnjöt i öfrigt ej stora sympatier hos professorerna,
som icke kunde hafva samma intresse för ridderliga idrotter som
för bokliga studier, förutom att exercitiestatens anslagskraf alltid
inneburo en fara för deras löner. Den 11 jan. 1673 gjordes ock
ett starkt anlopp mot densamma, i det ärkebiskopen den gamle
Stigzelius, Rudbecks ständige antagonist, infann sig i konsistoriet
och i princip uttalade sig mot tanken på att här undervisa både i
litteræ och equestria, så mycket mera som få deltogo i den senare
undervisningen. Kanslern, som 11 dagar senare infann sig i Upsala,
afrådde starkt från att uppgifva exercitiestaten och lät förstå, att
detta kunde föra till att adeln sände sina barn till Lund. Detta
hjälpte icke, ty räntkammarens läge talade ett annat språk, och från
och med 1673 sänktes anslaget ytterligare samt utgjorde sedan i
medeltal för åren 1673—81 (stallmästarens lön frånräknad) blott
454 daler, tills 1682 anslaget till hästarna indrogs; och från och med
år 1683 utgick ej något bidrag alls till stallstaten. Som
statsanslaget redan omkring 1673 indragits,3 var den stackars stallmästarens
belägenhet småningom blefven högst bekymmersam. Han tillsköt i
det längsta af egna medel,4 men 1677 hade ban icke mer än en dräng
och fem hästar och 1679 blott fyra, af hvilka endast en var frisk,
så att exercitierna lågo alldeles nere och klagomål däröfver höjdes
1 Odat. original i K. ark., kanske från 1667.
- Enligt 1669 års bok. Detta var något mindre Un De la Gardie
beräknat i sin provis. stat 28 juli 1670, där upptogos 648 till 9 hästars
underhåll ocli 153 till drängarna.
3 Enda upplysningen i detta hänseende ger Scherers omnämda supplik
af 1683, där det heter, att han sedan tio år icke åtnjutit kronans anslag.
4 Han hade 1673 af egna medel tillskjutit 300 dal. kppt, efter kronans
assignationer visat sig värdelösa (kons. prot. 22 okt.). Ar 1674 fick han
blott 54 parmar hö mot 200 i vanliga fall och hade därför användt sin lön
•och förpantat 2 silfverkannor för att köpa hafra (Rudbeck till kanslern 14
fehr. 1674, R. ark.). Och den hjälp som kanslern 8 okt. 1675 anvisade af
afledne dansmäst. Duvals 2 hemman och 400 dal. kppt. af papperskvarnen
och hamrarne, har nog ej utgått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
