Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
grafi och karaktär vid denna tid; nu kan jag blott erinra om, att
dess natur af en torftig och rätt osnygg småstad tydligen framträdde
vid Karl XI:s kröning,1 och att den reglering af stadsplanen, som
Kristina 1043 föreskrifvit, endast långsamt genomfördes ocb icke en
gång efter stora eldsvådan 1702 fullt tillämpades. Östra Ågatan
blef visserligen efter 1702 en verklighet, i det att de hus som
be-kransat åbrädden refvos, men det på västra sidan liggande hospitalet
fyllde platsen från ån upp mot Gillet, längs hvilket den smala
hospitalsgränden gick som fortsättning af St. Eriks gränd. St. Eriks
torg existerade icke, utan det s. k. Holmkvarteret fyllde såväl platsen
för den i våra dagar borttagna planteringen, å hvilken nu nya
saluhallen ligger, som en stor del af torget; Sysslomansgatan stannade
vid Järnbrogatan och var ej framdragen till St. Erikstorg.
Dragar-brunnsgatan (då Själagatan) sträckte sig från botaniska trädgården
ej längre än till Vaksalagatan; Bredgränden öster om ån gick före
1702 ej rak som nu och var än smalare. Stenläggning å gatorna
saknades till stor del ännu vid 1600-talets midt, och Rudbeck
ansträngde sig ifrigt att få dem stensatta. Stadens gräns betecknades
af lador och staket, nödvändiga på en tid, då accis upptogs vid
stadens tullportar. Några offentliga planteringar funnos ej i staden,
men väl var det godt om enskilda köksträdgårdar. Öfver denna
hopgyttrade massa af oftast med torf täckta små hus eller kåkar2
reste sig imponerande slottet och domkyrkan, ehuru som bekant det
förra i mera än fyratio år efter den stora branden stod som en
sorglig ruin på sin dominerande höjd.
Universitetets samlingar denna tid voro, om biblioteket
undantages, icke många; den förnämsta var naturligen konsistoriets
arkiv. Detta hade icke vårdats synnerligen väl under föregående
tidehvarf, men åtminstone fått sig en bostad i universitetets ränteri.
Redan 1653 hade man dock beslutat att flytta de dyrbaraste
handlingarna, såsom privilegier, donationsbref ra. m. till domkyrkan,
hvilket verkställdes 1656, då de inlagda i ett skrin insattes i ett
hvalf innanför orgelverket.3 Man var längre fram ej alldeles be-
1 Se Afd. 1, s. 153.
- Ännu 1736 säger Outhier, som följde Maupertuis på gradmätningen,
att i Upsala funnos, utom domkyrkan och 7 till 8 stenhus, idel trähus
täckta med näfver eller torf. (Outhiers Journal, Amsterd. 1746).
3 Kons. prot, 12 jan. 1653, 1, !) och 10 dec. 1656. Så litet hade man
vårdat sig om de dyrbara papperen, att, som Verelius upplyste 5 april 1654,
inga originaldokument funnos i ærariet, ocb först den 21 febr. 1655 var
skrinet med de dyrbara dokumenten på sin plats, efter att ärkebiskopen
dagen förut aflämnat det. Det förvarades säkerligen efteråt ihop ined dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
