Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 7 (i
reduktionskollegiets försök tillförsäkrade universitetet genom
brefven af 21 jan. och 31 aug. 1682 att få bibehålla all den egendom
som blifvit till detsamma donerad.
Verelius var otvifvelaktigt en hederlig och rättrådig man, men
någon större finanskarl var han icke, och han hade alltjämt inrymt
åt Rudbeck ett inflytande som ej för bonom själf hade de
lyckligaste följder; ban kunde ej heller alldeles bryta med den gamla
De la Gardieska kursen. Detta var åter förbehållet hans
efterträdare den kraftfulle och hänsynslöse Arrhenius att göra. Allt ifrån
den dag då lian nämdes till räntmästare, den 12 sept. 1679, var
han besluten att göra en ända på det gamla själfsvåldet och
oordningen i universitetets ekonomi, och som ban i De la Gardie och
Rudbeck såg upphofsmännen till den flydda tidens oreda och
finansernas nödställda läge, blef han deras oblidkelige motståndare. Det
var ingen lätt sak för honom att bringa universitetets ekonomi i
jämvikt, i synnerhet som han i många år hade att kämpa med låga
spannmålspriser. Jag har ofvan tecknat i korthet hans energiska,
slutligen med framgång krönta arbete och visat, huru ban, som i
början stundom måst liksoui företrädaren antecipera om ock
obetydliga belopp, slutade med att lämna ett välförsedt ränteri åt sin
efterträdare. Men så ryggade han ej heller tillbaka för starka
medel. Anslaget till stallstaten slopades alldeles under året 1682,
och af de forna stora extra- och exercitiestaterna, som en gång
stigit öfver 11,000 daler, bibehöllos blott 300 daler till
fäktiuästa-reu och 100 som augment åt språkmästaren. För att neddrifva de
oupphörligt växande, så att säga fiktiva fordringar på och skulder
till sig själf som universitetet drogs med, i det att sådana konton
som byggnadskontot och e. o. expenskontot debiterades för de medel,
som för dylika ändamål måst utanordnas öfver deras i stat
fastställda låga belopp, under det att stipendiatkontot tvärtom
kredi-terats för de stipendiebelopp som ej kunnat utgå, tvekade ban ej
att kvittera dylika värdelösa fordringar mot skulder som i lians
ögon voro föga berättigade. Så afskref ban år 1680 å
byggnadskontots skulder 1,000 daler, åren 1681—83 å e. o. expenskontots
skulder 1,039, 1,040 och 1,000 daler genom att öfverföra
motsvarande belopp från stipendiatkontots fordran, och sistnämda år (1683)
afskref han belt enkelt bela stipendiatkontots utgående fordran å
3,818 daler. Det var ock han som var den egentlige
upphofsmännen till den stora afskrifning, som dock först efter liaus tid kom
till stånd, då man 1691 utan vidare nr 1689 års bok strök den
s. k. extra statens alla lönefordringar å 15,214 daler. Läsaren
erinrar sig nog ock, huru han under året 1685 förstod att injaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
