Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
hälsosam skräck lios alla vederbörande genom den
inkvisitions-kommission som Karl XI på hans begäran tillsatt. Svårligen kunde
ban ana, då han lämnade sin plats 1687, att trots allt hans arbete
det skulle vara så lätt för efterträdaren att åter sätta verket i fara.
Men vi hafva sett, huru denne, P. Hallenstedt, som icke var någon
ordningens man och som sannolikt drifvit enskilda affärer, lyckades
på sex år förskingra de behållningar, som han mottagit efter
Arrhenius, och vid sin död lämna efter sig en skuld till universitetet
af 7,899 daler. Och dock hade han icke dragits med dåliga år,
hvartill kom att Karl XI 1690 beviljat universitetet
mantalspenning-arne som synas då beräknats att, utgöra 1,700 daler, ehuru de i
verkligheten ej kommo att gifva stort öfver 1,200, så att
universitetets ekonomiska situation borde i sig varit betydligt bättre än i
hans föregångares tid. Ett betänkligt drag i hans förvaltning var
ock, att universitetets fordringar hos akademibönderna för
innestå-ende räntor, hvilka Arrhenius lyckats neddrifva från 24,574 år 1682
till 12,808 år 1687, och detta icke blott genom afkortningar utan
genom indrifvande af universitetets fordringar, växte under
Hallen-stedts tid till öfver 18,000.
Det var sålunda ej något behagligt arf som efterträdaren, förre
akademibokhållareu Birger Rornmel, nämd räntmästare den 18 nov.
1693 fick emottaga. Man hade vid detta val öfvervunnit den gamla
akademiska fördomen, att sagde tjänsteman borde vara en vir
litte-ratus såsom konstitutionerna förordade, ty att lärda magistrar kunde
vara klena räntmästare hade man nogsamt och kännbart fått erfara;
till valet hade ock bidragit att Rommel var en förmögen man. i
hvars hand man med större trygghet kunde lägga universitetets
medel.1 Man får af hans förvaltning det intrycket, att han varit en
hederlig och duglig man; det senare hade man rätt att vänta efter
hans 22-åriga bokhållartjänst, som gifvit honom en god erfarenhet
om universitetets ekonomi. Det var ej så lätt för honom i början,
då ban hade att dragas med följderna af Hallenstedts slarf.
Behållningen i dennes räkenskap för 1693 å 5,556 dal. smt var ej
något värd, ty den uppåts alldeles af lians nyss omtalta
förskingringar, och Rommel måste därför 1694 antecipera något ehuru
obetydligt å följande års inkomst, men denna bedröfliga utväg
behöfde han sedan icke tillgripa förrän 1712, då krigsårens tryck
gjorde sig fullt gällande. Och affärerna lämnade små öfverskott
till och med under det svåra missväxiåret 1696, hvars inverkan
annars klarligen förspordes i räkenskaperna, i det böndernas re-
1 Kons. prot. 17 nov. 1693.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
