Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
stantier 1697 i ett slag växte från 21,000 till 29,000 daler. Den
nya af Karl XII år 1699 utfärdade och omsorgsfullt beräknade
stålen, med ett utgiftsbelopp å 25,899 daler, kunde ock utan svårighet
hållas uppe,1 trots de krigskontributioner som akademibönderna nu
hade att utgöra. Tack vare höga spannmålspriser utvisade
räkenskaperna stora behållningar för åren 1699—1702 och fortforo äfven
framdeles att till och med 1706 lämna god dylik, vida öfver den
normala behållning å 863 daler som staten af 1699 beräknat. Man
såg sig därför i stånd att efter branden 1702 använda under de två
följande åren för reparationer det icke obetydliga beloppet af 3,666
dal. smt och kunde 1705, då kronan å mantalspenningarna för 1693
—1705 återfordrade 2,415 daler, komma ut med denna utgift. Men
det var ett betänkligt tecken, att kassabehållningen därefter
nedgick för hvarje år, ty det utvisade att man till icke ringa del lefde
på sina behållningar. Ännu året 1707 hade gått in med en
kassabehållning af 2,051, men året 1709 gick ut med blott 234 i
behållning; det behöfdes sedan ej mera än att universitetets kyrkotionde
till större eller mindre del togs i beslag under åren 1709—1711,
för att en rubbning skulle inträda i jämvikten för åtskilliga år.
Man kan endast förvånas att denna rubbning icke framträdde genast,
räkenskaperna utvisade tvärtom ännu för 1710 och 1711 små
behållningar. Till en del berodde detta på, att man 1710 höll inne
hälften af professorernas aflöningar ocli af stipendieanslagen, men
i djupet utvisar det att universitetets ekonomiska grundval var
ganska trygg, då dess finanser kunde motstå en dylik stöt, utan att
man förrän 1712 åter såg sig försatt i det läget att behöfva
ante-cipera något på följande år, hvarmed man måste fortsätta under
åren 1713—1716. Men därpå ingick midt under Karl XHs två
sista tunga krigsår en lysande tid för universitetets finanser, tyvärr
beroende på de ovanligt höga priser till hvilka spannmålen sprang
upp i dessa nödens tider. Vinsten af försåld spannmål, som 1712
—1714 i medeltal varit 5,000 daler, steg 1715 öfver 8,000, för att
så rusa upp 1717 till 14,800 och 1718 till 25,700. Också kunde
räntmästaren, som ännu 1717 gått in med en brist i sin kassa å 33
daler, anteckna vid årets slut en behållning af 2,289, hvilken vid
följande års slut stigit till 13,177, och ändock hade man dessa år
återbetalt professorerna deras fordran för den 1710 innehållna halfva
1 Se afd. 1, s. 334. Och ändock hade denna stat tydligen kalkylerat
för lågt, då den begränsade anslagen å E. O. expens- och Byggnadskontona
till 300 dal. smt, det förra öfverskred jämt sitt anslag och bägge
tillsammans häftade 1708 för en skuld å i),072 daler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
