Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-14
son 16G0 att, trots det att konsistoriet från och med 1056
efterskänkt den förhöjning i utlagorna, soin utgått för åren 1654—55,
dock hafva för egen räkning uppburit densamma, att hafva under
missväxtåren uttagit fogdeskäppan, utan att universitetet fått något
med af densamma och att vid mötena med bönderna hafva varit
drucken, svurit och stormat. Bönderna i hans rättarlag fingo
därför betydande afdrag, och fogdens straff blef att ban skildes från
sin tjänst, ehuru konsistoriet på samma gång var nog svagt att
befria honom från hans rest och lofva honom "ett ärligt och
manér-ligt vittnesbörd" om hans tjänst.1 Den första fogdeordningen, så
vidt jag vet, var den som utfärdades af kanslern den 4 okt. 1673.3
Den ålade fogdarne att hafva riktiga kopior af jordeboken för sitt
distrikt och tillställa bonden en kvittensbok, i hvilken hans utlagor
funnos angifna och i hvilken antecknades livad han inbetalt, samt
att vid följande midsommar inlämna lios räntmästaren afslutade
räkningar med tillhörande verifikationer. Den sista punkten förblef
en död bokstaf, trots att nya reglementet af 1699 upprepade och
inskärpte densamma; hela tidehvarfvet igenom höjdes klagomål
öfver fogdarnes försumlighet i afseende på tiden för redovisningen,
och hufvudböckernas afslutning fördröjdes ständigt därigenom. Dessa
fogdar, som ofta blefvo rika män på sin tjänst genom sina
finansknep. uppträdde med stor dryghet, och jag liar omtalat hur
oför-skämdt en dylik uppträdde 1676 inför konsistoriet och därför
afsattes, hvilket ej hindrade att konsistoriet två år senare jämrade
sig öfver andras sidvördnad och försumlighet. Huruvida man i
senare tid haft lika mycket som förr att beklaga sig öfver
fogdarnas oärlighet, är mig ej bekant, handlingarna tyckas antyda
motsatsen; kanske K. Maj:ts stränga varning i ofvannämda reglemente,
att man skulle noga se fogden på fingrarna att han ej försnillade
något, gjort verkan. Den för frågan om ett rätt utfående af
böndernas utlagor särskildt intresserade och verksamme Reftelius
ansåg, att det låg ett stort fel i, att räntmästaren ej trädde i
personlig- beröring med bönderna utan lät allt ankomma på fogdarne/5
Af allt att döma har universitetet då, liksom i alla tider,
behandlat sina akademibönder med stor välvilja. Visserligen kan det
först se något hårdhändt ut, då konsistoriet — som icke kunnat
hos K. Maj:t år 1655 utverka, att Helsingbönderna skulle vara
skyldiga att forsla sin tiondespannmål till Kopparberget, i det K.
Maj:ts svar af 27 juni blef, att allmogen skulle forsla till den ort
1 Kons. prot. 19 sept. ocli 6 dec. 1660.
- Kopia i Ups. Bibi. N. 1045.
Kons. prot. 14 nov- 1716.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
