Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
liserades nationerna den 14 jan. 1663 samt fingo inspectores ur
professorernas leder. Kanslern uttryckte samma höst sitt gillande
af den nya anordningen, ehuru han af farhåga för, att dessa
inspectores skulle tillvälla sig för stort patrocinium öfver sina nationer,
uttalade sig för, att de borde ombytas hvart tredje år och ej få
inspektorat öfver de nationer, ur hvilka de själfva utgått, en åsikt
som teologerna, och troligen öfriga konsistoriales, dock ej delat.1
På den sålunda lagda grunden lagstiftade man vidare. De följande
starka studentoroligheterna förde till, att redan fyra år senare, den
17 april 1667, konsistoriet, med ledning af ett kanslersbref som
Rudbeck inspirerat, utfärdade ett reglemente som ålade hvarje
student att vara i en viss nation inskrifven, och som föreskref att
inspectores skulle hålla två årliga solennes convocationes, vid hvilka
dock ätande och drickande ej finge förekomma. I reglementet
omtalas äfven curatores för nationerna, och rörande deras seniores som
af gammalt funnits beter det, att de skulle väljas vid dessa
högtidliga convocationes, och icke så mycket efter ålder som efter
insikter och goda seder. Två år senare den 7 april 1669 erkände
konsistoriet inspektörs och landskaps rätt att ur sin krets utesluta
ovärdiga. 1 regeln ingick studenten i den nation som han genom
födseln tillhörde, och Hoffvenius yrkade 1681 som rektor förbud alt
ingå i annan nation, men konsistoriet tyckte det vara allt för strängt
att tvinga enhvar in i det landskap där han var född, "allenast att
de äro under samma diocesi, så framt icke någon dem att ombyta
hade praegnantes rationes och ban där sin fortune göra kunde".2
Några år senare yrkade Lundins att enhvar skulle förblifva vid sitt
landskap och icke fritt träda från det ena till det andra;
konsistoriet hade ej bättre reda på sitt förra beslut, än att som
protokollet säger "det förmente härom vara förut slutet, hvilket man
borde efterse".8 K. Maj: t själf fann slutligen för godt att också
lagstifta om nationsväsendet, genom att i brefvet 19 dec. 1695 till
alla akademikanslerer föreskrifva, att inspektores skulle vaka öfver
nationsmedlemmarnes Hit och lefverne, samt att de äldste och
lärdaste i hvar nation skulle hvart fjärdedels år ingifva uppgifter på
landsmännens arbete. Inspektorsbefattningen var eftersökt, troligen
dels för det inflytande den gaf dels för de hederliga honorar som
följde med värdigheten; och när utnämningsrätten, som konsistoriet
i början ensidigt utöfvat, alltmer blef beroende af ett föregående
1 Afd. 1, s. 74.
2 Kons. prot. 14 dec. 1081.
3 Kons. prot. 24 april 1G95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
