Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
gifvande har lian nog själf mest bestämt, och ban drog sig ej heller
för att skilja innehatVarne från deras platser, om de uttalade- andra
åsikter, än han själf hyste om kommunitetets nytta. Huru han
under sådant förhållande kunde klaga öfver att interimister utan
hans vetskap kommo in, är fast obegripligt, ban borde själf kunnat
sörja för att dylikt ej skedde; 1673 befanns, att bokhållaren ehuru
icke student fått plats därstädes, och ingen visste först hur han
kommit dit.1 Rudbeck insåg själf snart, att affärerna ej kunde gå
ihop utan indragningar, och ban minskade därför diskarnes antal;
som vi sett höllos redan 1670 blott fyra diskar med 48 personer i
stället för 5 med 60, och det var nog på hans föranstaltan som
kanslern 2 mars 1672 föreskref, att kommunitetet skulle stå endast
i 45 veckor och att inga interimister finge förefinnas. Så
småningom gjordes allt flera inskränkningar, utan att hvarken kanslern
eller Rudbeck gjorde några invändningar, den senare snarare
påyrkade dylika; hans intresse för saken tyckes slutligen alldeles
dunstat bort. Jag misstänker att Atlantican nu så fångat lians
sinne, att ban hade föga intresse kvar för den i öfrigt så
otacksamma uppgiften att hålla den ramlande institutionen uppe, och
med våren 1676 försvann den från skådeplatsen, ehuru kanslern
aldrig genom någon skrifvelse därtill gifvit sitt tillstånd. Han
tyckes dock uppriktigt hafva trott på inrättningens förträfflighet,
ty fem år senare, då alla trodde den vara för evigt död och
begrafven, väckte ban förslag om dess återupprättande, men i
konsistoriet höjde Benzelius och J. Arrhenius sina starka röster mot
ett dylikt fåfängligt försök och de öfriga instämde.2 De
bordsartiklar som De la Gardie i sept. 1669 utfärdade för kommunitetet
erbjuda ej något synnerligt af vikt, de visa egentligen med hvilken
pedantisk noggrannhet man ville reglera kommunitisternas
uppförande; dock är af intresse att se, det middagen serverades kl. 11
och kvällsmåltiden kl. 6 samt att signalen därtill gafs med en
trumpet. Den enda kända spisordningen afviker föga från den af
1620, möjligen är den något enklare.3
1 Kons. prot. 15 okt. 1673. D. 18 upplyste Loccenius, att
Antiqvitets-kollegiet satt in honom, emedan ingen annan ville förbinda sig för dess
räkning att sitta stadigt.
2 Kons. prot. 3 aug. och 5 okt. 1681.
3 Bordsartiklarna (orig. i Ups. Bibi., U. 45); spisordningen utan dato,
troligen af 1670 (B. ark.); 1620 års spisordning är tryckt i Bih. 1, s. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
