Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
bruna kappan den inat ban inköpt i hökareboden; bostaden var
slutligen en usel koja.1 Ingen af tidens män, Rudbeck undantagen,
bar i sitt skrifsätt visat större originalitet än Roberg, och lians
store lärjunge Linnaeus gjorde eftervärlden en märklig tjänst, då
han pietetsfullt utgaf dennes tal af trycket; de flöda af lärdom,
kvickhet och en naiv rättframhet i uttrycket som ej skyggar för
något. Det är denna ofta mustiga naivitet, som ej skräder orden
och ej ryggar för drastiska bilder, som ofta ger tidens handlingar
sådan färg och lif. Rudbeck var en mästare i den konsten. Äfven
den fine De la Gardie själf, som ofta lät tungan löpa, kunde vara
grofkornig nog, såsom då han inför konsistoriets deputerade den 8
jan. 1671 tecknade ordstriderna i konsistoriet med de orden, att
flera voro där som så libere läto talet löpa, som vore ingen konung
eller öfverhet i landet, och betedde sig likasom ordspråket lyder
"gallos in suo sterquilinio".
Om den akademiska fåfänga, som hvarken allvaret i uppgiften
eller lärdomen kunde undertrycka, den senare stundom tvärt om i
viss mån befordrade, har jag meddelat åtskilligt förut vid
behandlingen af frågan om en hederlig rang för professorerna och om
deras rätt att bekläda sina kyrkbänkar med rödt kläde, för att de
sålunda skulle vara "icke oanständigt distinguerade från de gemene
i församlingen". Några intressanta smådrag kunna dock tilläggas.
När filosofiska fakulteten öfverlade 1654 om de nya konstitutionerna,8
yrkade den .att i kapitlet "De processionibus et sessionibus" äfven
få in en bestämmelse om, att professorsfruarnas rang skulle vara
lika med deras mäns; fruarna hafva tydligen varit i tvist om
platserna vid sina enskilda samkväm, ty förslaget lyder; "ordo liic
ubique servetur ab ipsis etiam omnibus conjugibus et in ipsariua
conventibus". Och i Guds hus höll man lika strängt på rangen
som vid professorsfruarnas bjudningar. Konsistoriet fann 1682 det
vara en förmäten begäran af akademibokhållaren att få plats i
adjunkternas bänk, "emedan uti den bänken inga andra än docentes
och erudit karlar stå böra"; och 1696 fick rector cantus, den
skicklige musikern Ivr. Zellinger, ett varningsbref af konsistorium, därför
att han vågat tränga sig in på sin företrädares H. Vallerii plats i
samma bänk; Vallerius hade haft den platsen som adjunkt, och
1 Frondin. Enligt bref från Gjörwell till A. Schönberg 19 sept. 1757.
(Bergianska brefsainl. Bd 3) bodde Boberg slutligen strax invid Stockholms-
tullporten i en gammal, trång, i en kåltäppa belägen koja, som ditflyttats
från laboratoriet (vid V. Agatan), i hvilken hans dyrbara bibliotek låg rundt
om i »yppersta con fusion».
■ Se dess anmärkningar i C. 55, Ups. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
