Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
lians fader Lars, soui äfven kallas en underlig man af Roberg,
erbjödo sig att gå i borgen för den notoriske bråkmakaren teol.
adjunkten Jonas Körling. Mer än en gång gaf Fornelius i konsistoriet
sin hvassa tunga lopp i häftiga ord eller spetsigheter. Som rektor
gaf ban sin förargelse mot dåvarande magistern J. Arrhenius ett
lustigt uttryck i orden; "jag lider ingen karl sitta på näsan på mig,
mycket mindre någon pygmæum" ocli då ban samma höst antastades
för försummelse i föreläsningarna, försvarade han sig med, att ban
första gången haft bara en åhörare och därför intimerat ånyo,
sedan hade han varit borta tre gånger för husesyn hos sin mor i Gamla
Upsala, hvilket borde ursäktas honom lika mycket som en annan
hvilken "drager både till gästabud och graföl hela åtta dagar".1
Utlänningen orientalisten Ravii bisarrerier, hans löjliga program
till studenterna, hans underliga tvister med teologerna och
fantastiska idé, huru Sverige skulle i ett slag blifva ett rikt land, äro
förut tecknade, de synas mig antyda att ban nästan varit en
half-förryckt kammarpedant. E. o. juris professorn H. Fegræus, som
lät genom trumpetare utbasuna sin installation och sedan gick med
puffertar i fickan för att skrämma sina ovänner, samt teol.
adjunkten Jonas Körling denne andans man, som väsnades som en besatt inför
konsistoriet och sedan uppträdde som advokat, för att ej tala om
den högfärdige, gallsjuke juristen P. E. Gavelius, som på
skolpojks-vis antastade Schefferus och i åratal upptog konsistoriet med sina
skrifverier, äro ock underliga företeelser, stående på originalens
gräns. Den ilskne Schütz, om hvars framfart nästan hvarje sida i
universitetets historia har att förtälja något, var för visso ock en
underlig man. Om ban verkligen har, som De la Gardie visste
berätta, gått ikring med sin bössa i sitt prebende Gamla Upsala,
för att skjuta svin som gjorde ohägn, och har stängt sin kyrkas
dörrar, för att ej studenterna skulle få tillfälle att kritisera hans
predikningar, talar det starkt för att han ej var som andra
människor. I tidehvarfvets senare del framträder ett utprägladt original
i läkaren Lars liobergs person. Begåfvad med den skarpaste blick
för andras egenheter, hvarom lians Collectanea nogsamt vittna, var
ban själf en af de egnaste män i denna tid. Kvick, satirisk, djupt
intresserad af sin lärareuppgift och verkligt lärd lefde ban som
en-störig ungkarl ett lif för sig, hvilket slutligen genom snålheten i
hans natur och en spartansk enkelhet i vanor gjorde honom till en
verklig cyniker. Det berättas ju, att ban än gick i maten hos
småborgare, där han nöjde sig med att förtära skorpor för 2 öre
med ett halfstop öl att doppa dem i, än hembar själf under den gamla
1 Kons. prot. 20 maj och 18 nov. 1674.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
