Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säkerligen hafva här som viel alla frihetstidens utnämningar
enskilda förhållanden spelat in, särskildt K. Maj:ts och
rådsherrarnas önskan att gynna personer, som vunnit deras välvilja. Ej
minst har nog betydt, att Cronhjelm och regeringens chef Arvid
Horn ingalunda drogo jämt.
Ulrika Eleonoras personliga välvilja mot universitetet
visade sig däri, att hon efter kröningen, som försiggick i Upsala
domkyrka den 17 mars, hedrade ej mindre än fyra professorer med
teologie doktors värdigheten vid den promotion, som den 20
anställdes inom denna fakultet; blott en af dessa var teolog, Daniel
Lun-dius, de tre öfriga voro bibliotekarien Erik Benzelius samt Olof
Celsius och Johan Steuchius, professorer i orientaliska språk och
logik. Hon lär äfven hafva bevistat en disputation, besökt
biblioteket samt regalerat alla professorer med speciedukater.1 Äfven
som drottning gick hon det till mötes. Den 3 oktober 1719
utfärdade hon särskild bekräftelse å universitetets privilegier, det
var sista gången något dylikt skedde, i det man sedan ansåg dylikt
öfverflödigt, på grund af hvad konungaförsäkringarna i det
afseendet innehöllo.2 Samma dag gaf hon ock sitt bifall till åtskilliga
förmåner för universitetet, hvarom konsistoriet framburit sin
önskan.3 I öfversvallande tacksamhet skref detta till sin kansler
(den 16 okt.), att det kändes dem som en ny sol uppgått i det
mörker, som hittills fördunklat deras lif. Den viktigaste frågan af
alla, den om inhiberande eller hälst återgång af de fördärfliga
skatteköpen blef dock ej nu löst; här arbetade mäktiga intressen mot
universitetet, och det skulle dröja ännu tre år, som jag förut
skildrat, innan universitetet därutinnan kom till sin rätt.4
Dessförinnan hade man dock lyckats utverka sig en annan fördel, i det att
ett länge öfverklagadt missförhållande omsider afhjälptes genom
k. brefvet af 17 juli 1721 till kammarkollegium, som föreskref, att
akademihemmanen skulle ånyo refvas, för att de icke genom deras
’ Uppgift af A.bisk. M. Steuchius (lians själfbiografi i K. Bibi.).
Tyvärr omtalar han blott beloppet för sin egen person, hvilket var
100 speciedukater.
2 1720 skref konsistoriet upprepade gånger till ärkebiskopen och
domprosten L. Molin om bekräftelse genom Fredrik I efter hans val,
men sådan kom aldrig, ehuru kanslern ännu så sent som 27 februari lät
förstå, att kunglig konfirmation vore att vänta med första. Efter Adolf
Fredriks tronbestigning har man för sista gången rört vid denna fråga,
men Ehrenpreuss afstyrkte saken d. 10 dec. 1752 såsom onödig och
endast förknippad med dryg utgift.
3 Bihang 3, n. 66.
4 Se Del 2, afd. 1, s. 444—445.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
