Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
hittills ofta för högt åsatta örestal skulle graveras tyngre än
kronohemmanen vid gärder och utskrifningar. Ej lika lycklig var
man ifråga om ersättning för förlusten å mynttecknen och
åter-bekommande af den tionde, som sekvestrerats af Karl XII för
kriget.1 Den senare betaltes först 1734 af kronan med 8,679 dlr. smt
och den förra vägrade staten alldeles att ersätta. Universitetet
balanserade dock troget sin fordran för mynttecknen, 11,371 dlr.
smt., i öfver 70 år och afskref den jämte räntor först år 1795.
Med sin nye kansler kom konsistoriet i en liten snart
öfvergående konflikt, med anledning af att den sedan gammalt för
detsamma så förhatliga frågan om utnämning af e. ord. professorer
kom att dyka upp och löstes af kanslern i strid med dess önskan.
Saken var den, att juris adjunkten Petrus Castovius, som
konsistoriet enhälligt uppfört på förslag till akademisekreterare, detta
oaktadt blifvit förbigången, i det kanslern för Castovii sjuklighet hos
K. Maj:t anbefallt vice bibliotekarien Erik Alstrin,2 som ock d.
22 juli 1719 utnämdes af K. Maj:t. Kanslern ansåg sig då böra
trösta Castovius med något och fann en e. ord. professors titel
kunna vara lämplig. Ryktet härom hade kommit ut och väckte stor
ovilja och oro hos konsistorium, som därför d. 7 aug. 1719 aflat
en skrifvelse till kanslern, hvari det erinrade, till hvilka
olägenheter i universitetets ekonomi dylika professurer fört i forna tider,
hvarföre de ock uteslutits i den år 1699 utfärdade staten; enligt
dess uppgift skulle universitetet ännu häfta för en skuld å nära
30,000 dlr. kpt. framkallad genom dylika utnämningar.3
Kanslern svarade helt lugnt, att då det icke var fråga alls om något
nytt anslag i samband med titeln, önskade han få höra några
reellare skäl; hans önskan vore att soulagera Castovius, som för sin
sjuklighet nyss gått miste om en bättre plats. Men konsistoriet
gaf sig ej så lätt. I ny skrifvelse af den 18 aug.4 utvecklade det
icke mindre än 13 skäl, som talade mot åtgärden; de viktigaste af
dessa voro väl, att Castovius säkerligen i alla fall skulle, att döma
efter flydda tiders erfarenhet, längre fram begära förhöjd lön, och
att det var en orättvisa mot andra adjunkter, äldre än ban, som
1 Se Del 2, afd. 1 s. 408.
2 Den påpasslige prokanslern M. Steueliius hade doclc, ehuru
fruktlöst, försökt hos kanslern att framsmuggla till platsen sin dotterson,
adjunkten M. Asp.
3 Häri låg stark öfverdrift. Flera af dessa gamla fordringar
ut-kräfdes aldrig eller afkvitterades mot åtskilliga motfordringar.
Vidare var den ekonomiska ställningen nu ganska god och förbättrades
för hvarje år.
1 Tryckt i Bih. 3 n. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
