Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
toriet föreslog 1722 Reftelius till hans efterträdare i svensk rätt ocli
vice bibliotekarien Johan Malmström, att intaga Reftelii plats; bägge
nämdes den 7 mara 1722. År 1723 trädde akademisekreteraren Erik
Alstrin in som professor i logik efter Johan Steuchius, som nämts
superintendent i Karlstad; efter Nils Celsii död 1724 blef adjunkten
Erik Burman hans efterträdare som professor i astronomi den 31
okt. samma år.
Hela denna uppsättning, stammande från karolinska
tidehvarfvet, beherrskades af dess uppfattning och stod på dess vetenskapliga
ståndpunkt men ägde ock dess allvar i karaktär och skick; först
årtionden senare framträder den nya generationen, mera genomträngd
af den moderna tidens anda och mera i kontakt med den
vetenskapliga forskningens nya upptäckter och metoder. Det är dock här att
märka, att lyftningen i det tidehvarf, som får sin prägel af en Anders
Celsius och en Carolus Linnaeus, i hög grad har för sin storhet att
tacka, att det själft sugit sin näring ur den karolinska tiden, då
stormaktsställningen med dess väldiga anda och kolossala kraf på den
enskilde skapade storslagna gestalter och framkallade ett drag af
stolthet, hvartill den följande tiden icke har något motstycke att
uppvisa. Erik Benzelius, Polhem, Svedenborg, O. Celsius d. ä. m. fi.
voro allt igenom barn af karolinska tidehvarfvet, och A. Celsius,
Linnaeus och Klingenstjerna växte upp under det fulla starka intrycket
af den tid, som nu gick i grafven.
Ingenting visar bättre, hur rent karolinskt det. konsistorium var,
som representerade universitetet 1719, än att dess flertal på fullt
allvar tog upp den flera gånger förut och senast för blott några år
tillbaka omstridda1 frågan om, att liber concordiæ borde fullt
legaliseras som symbolisk bok. Den 4 april ofvannämda år hemställde
den hetsige och ortodoxe teologen Daniel Lundius i konsistoriet, att
man skulle anhålla hos prokanslern, som då vistades på riksdagen,
att han måtte hos denna utverka erkännandet af liber concordiæ som
symbolisk bok, för att så »förtaga något tvifvelsmål, som bland den
studerande ungdomen torde redan yppat sig». O. Celsius meddelade,
att hans fakultet redan gillat tanken, och häri instämde såväl den
juridiska som den medicinska fakulteten. Den ende, som lät höra
en svag opposition, var den moderate teologen Johan Palmroot, som
begärde se brefvet, innan det afgick, emedan han önskade, att icke
något måtte däri inflyta, som upprefve gamla tvistefrågor. Djurberg
och Molin voro frånvarande. Hade den förre varit närvarande, hade
han säkerligen understödt Palmroot, liksom Molin, hvars samman-
1 Se Del 2, afd. 1, s. 418 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
