Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
drabbning med Lundius vi erinra oss, nog skulle på det kraftigaste
motsatt sig hela saken. När brefvet afgick, fick det ej heller fulltalig
underskrift.1 Hvad ärkebiskopen härpå svarat, vet man ej,2 men då
saken ej finnes berörd i prästeståndets protokoll, är det väl troligt,
att han icke föredragit den. Den gamle Mathias Steuchius fann väl
klokast att icke nu vidröra det brännbara ämnet, och han visste nog
också, att den energiske Molin skulle sätta in sitt mäktiga inflytande
till förhindrande af saken. För öfrigt hade riksdagen så fullt upp
att göra med det nya statsskickets ordnande, att man ej kunnat
vänta uppmärksamhet för något, som syntes hufvudsakligen vara
ett enbart kyrkligt ärende.
Ett annat bevis på den starka intolerans i religiösa frågor, som
beherrskade både universitetet, kansler och regering trots den frihet
på det politiska området, som det nya tidehvarfvet invigt, möter oss
i behandlingen åtta år senare af en inbjudning från Marburgs
universitet till Upsala att deltaga i firandet af det förras 200-års jubelfest.
Konsistoriet skref till kanslern den 14 aug. 1727, att det fann högst
betänkligt, att en luthersk akademi skulle taga del i jubelfesten vid
en reformert, i synnerhet när den som i Marburg förut varit
luthe-ransk; det skulle se ut, som ville man gynna synkretismen. För kung
Fredrik personligen, i hvars arfland Hessen Marburg var beläget,
kunde det väl icke varit angenämt att höra ett dylikt snäft
uttalande, men K. Maj:ts svar till kanslern i frågan den 27 juli blef i alla
fall, att ehuru Upsala borde ge ett höfligt svar på inbjudningen, skulle
konsistoriet erinras, att det från Marburg insända tryckta
programmet icke finge anslås »till några festers firande», och kanslern
förtydligade det sista genom att samma dag meddela konsistoriet, att
orsaken till denna erinran vore, att »det är nogsamt bekant, huru ömt
vid närvarande tider måste vara, att antingen indirekte eller direkte
taga del uti något, som kan röra en annan religion». Också handlade
konsistoriets skrifvelse till Marburg den 1 aug. mest om de gamla
politiska förbindelserna mellan Sverige och Hessen samt slöts med ett
meddelande, att man i Upsala icke kunnat anställa någon solenn
festivitet, emedan professorerna denna tid voro förresta till
hälsobrunnar och studenterna voro skingrade. Den gamle prokanslern
1 Brefvet, dateradt 7 april 1719 (Prästeståndets arkiv, K. Bd. 5,
n. 40) är iindertecknadt af Lundius, Beftelius, Rudbeck, Roberg, O.
Celsius, Törner, Schyllberg, Hermansson och J. Steuchius. Bredvid
ligger privatbref från J. Paimroot till prokanslern, hvari han säger,
att han skall foga sig i hvad ståndet besluter.
2 Prokanslerns svar liar ej kunnat anträffas. Det har upplästs i
sessionen d. 25 april, men ingenting säges om innehållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
