- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Förra afdelningen. Universitetets öden /
13

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

utskottet behj artade denna anhållan och tillstyrkte den 19 juli 1723,1
att professorer, bibliotekarier och räntmästare skulle åtnjuta fyrtio
tunnor hvar i afdikning på lönen efter kronovärdering, sekreteraren,
adjunkterna och bokhållaren, som voro i än större behof, trettio
tunnor dito; förbättringen skulle dock endast gälla till nästa riksdag
eller för tre år, och uppstode genom denna förbättring någon brist,
ägde universitetet icke begära ersättning härför, utan den skulle
drabba alla i proportion. K. Maj:t utfärdade den 13 aug. sin
bekräftelse å hvad utskottet föreslagit.2

Man må icke föreställa sig, att löntagarna sålunda fingo ut en
del af lönen in natura och sedan använde den efter behag till
förbrukning eller försäljning. Nej, saken tillgick så, att en professor af
universitetets räntkammare fick ett tillskott i sin lön, utgående på det
sätt, att för hans fyrtio tunnor afclrogs från markcgångspriset det
s. k. kronovärdiet, hvarefter återstoden utbetaltes till honom. Som
ex. på denna s. k. »Benådning», hvilket namn förbättringen sedan
alltid bar, kan nämnas, att 1723, då den först utgick, var
markegången 7 dlr. smt.; då därifrån afdrogs det konstanta kronovärdiet
2 y4 dlr., blef benådningen 4 a/i dlr. smt. per tunna, således 190
för professor och 142 för adjunkt. Den förre åtnjöt således nu
utöfver statens 700 dlr. smt. och sin prebenderänta (af växlande
storlek) ytterligare 190 dlr., adjunkten utöfver sin lön (150 i de högre,
100 i den filosofiska fakulteten) ytterligare 142: 16; benådningen
beredde således de senare illa aflönade tjänstemännen, som riktigt var,
en relativt större förbättring. Lönen blef mer än fördubblad för en
filosofie adjunkt, under det professorernas ökades med cirka 25 "i.
Vid 1726 års riksdag var man nog lycklig att utverka sig förlängning
af benådningen. De stackars adjunkterna, som omöjligen kunde
lefva på sin lön, om den ånyo skulle utgå i penningar, gingo denna
gång själfva in till riksdagen, och äfven konsistoriet förnyade sin
framställning;3 hvarpå K. Maj:t, sedan riksdagen tillstyrkt, den
11 april 1727 beviljade en förlängning till nästa riksdag; nu tillades
dock, att vice bibliotekarien skulle likställas med adjunkterna. Det
behöfver väl knappt tilläggas, att benådningen varierade efter
spannmålspriset, hvilket ju ock var riktigt, i det att vid lägre sådant
lef-nadskostnaden minskades. Benådningen kunde ock därför variera
betydligt; så var den för en professor 1725 uppe i sitt maximum 270,
1730 nere på sitt minimum 110.

1 Svenska riksdagsakter, Ser. 2, Del 1 n. 205.

2 Tryckt i Bill. 3, n. 73.

3 Adjunkternas ortat. supplik och kons:s bref till kanslern 12 okt.
1720 äro tryckta i Bill. 3, n. 76 och 78.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3f/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free