Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
torio uppsatt» och insändt till kanslern, samtycker nu K. Maj:t,
att detta projekt må träda i kraft. För konsistoriet kom detta
bref emellertid som en högst obehaglig öfverraskning, ty det
ansåg sig endast hafva afgjort quæstio an, men ej quæstio quomodo,
och vare sig i förargelsen öfver att sålunda hafva blifvit
förbigånget eller kanske äfven därför, att det icke var belåtet med
Hermanssons förslag, satte det ett envist motstånd mot sakens
verkställande, så att bela reformen härigenom kom att stanna på
papperet. När nämligen följande året den 6 maj D. Lundius såsom
rektor hemställde i konsistoriet, om icke de af Hermansson föreslagna
divisionerna skulle inrättas, så blef, ehuru Alstrin, Burman »och
flere» instämde med rektor, ingenting då åtgjordt åt saken. Och
vid justeringen af detta protokoll anmärkte juristen Reftelius,
som tydligen var majoritetens ledare (kanske själf något stött
öfver att icke han utan Hermansson fått taga ledningen af
reformen), att behörig aktsamhet måste brukas i denna sak, ty ärendet
hade icke blifvit kollegialitet behandladt, och han hade icke vetat
af, när ärendet gick till kanslern; häri instämde Törner och
Arrhenius. Och Hermansson fann för godt att den 10 juni 1727
inläm-lämna en vidlyftig ursäktande skrifvelse och förklara, att han ej
rådde för, att kanslern drifvit saken utan att höra konsistoriet.
Därpå fick förslaget cirkulera inom detta, och omsider den 27 maj
1728, då rektor begärde dess utlåtande, uppläste Reftelius sina
påminnelser, hvilka konsistorium fann vara »essentielle». Äfven
Lars Arrhenius kom med anmärkningar och han fick därpå i
uppdrag att draga allt tillsammans i en skrift, som skulle
föreläggas kanslern vid hans förestående besök. Vid detta som skedde
den 5 juni 1728, blef dock saken ej alls berörd. Cronhjelm fann
väl bäst att för ögonblicket låta hela frågan hvila, sedan
motståndet visat sig så kompakt, i synnerhet som han måste känna med
sig, att han från början begått det felet att icke förut inhämta
konsistoriets yttrande. Han har dock ännu en gång strax före sin
död vid besöket den 26 maj 1736 upptagit saken igen och då
frågat, om man ställt sig det kungl, brefvet till efterrättelse, men
då konsistoriet förklarat, att detta stött på svårigheter vid
verkställigheten och att för öfrigt det varit Hermanssons privata
projekt, som det aldrig godkändt, lät kanslern bero vid en erinran,
att det varit bättre att göra K. Maj:t föreställning i saken, innan
den fått kungl, stadfästelse. Man kan i alla fall dock ej annat än
förvånas öfver, att konsistoriet tillåtit sig att belt enkelt ignorera
ett kungl. bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
