Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
genom vederbörande inspektores gifva nationerna del af kanslerns
förmaning och särskildt varnat för alla hypoteser, som kunde
hafva skadliga följder för teologien.
Tidsandans strömning var dock vida starkare, än att dylika
högvördiga förmaningar kunnat inverka på densamma, och man
kan väl fråga sig, om icke i själfva verket äfven inom
konsistorium afvikande meningar funnits, ehuru de i detta ögonblick ansett
lämpligast att icke genom opposition ytterligare framkalla en
o-nödig och obehöflig upphetsning i en sak, som nog skulle lösa sig
af sig själf genom utvecklingens egen inneboende kraft, ty det är
alldeles visst, att Wolffianismen redan slagit mycket starka rötter
vid universitetet. Ehuru blott fyrtio år förflutit, sedan
Cartesianismen bannlysts i Upsala, hade man redan hunnit därhän, att
man, utan något förmedlande erkännande af de cartesianska
lärosatserna, nu direkte anslutit sig till det nya af Leibnitz
grundlagda och af Christian Wolff utvecklade systemet. I Lund hade man
genom Rydelii mäktiga inflytande redan tidigare hunnit växa ur
det skolastiskt-teologiska filosoferande, som beherrskat våra
universitet på 1600-talet. Rydelius hörde till eklektikernas skola.
Hans filosofiska bildning hvilade på cartesiansk grund, men han
hade ock ej tvekat att upptaga åtskilligt från Leibnitz och Wolff,
ehuru han med all beundran för Leibnitz’ snille opponerat sig mot
dennes monadsystem och teorien om en harmonia præstabilita samt
underkastat Wolffs filosofi en grundlig granskning; i Lockes
sen-sualistiska filosofi såg han åter en förstucken materialism, som han
alldeles afvisade. I det hela gick lians system naturligt nog,
eklektiker och ortodox teolog som han var, ut på att försona tro och
vetande, uppenbarelse och vetenskap.1 I Upsala tyckes under Johan
Steuchius ännu den gamla filosofiska riktningen varit
förherrskande; först under efterträdaren Erik Alstrin inträder en förändring,
han har af allt att döma3 intagit samma eklektiska ståndpunkt
som Rydelius i Lund. Först under Winbom framstår tydligt, att
wolffianismen kommit till makten, om ock kritik af vissa punkter
i densamma icke uteblifver. P. Ullén, framdeles Winboms
efterträdare och nu fil. adjunkt sedan 1732, var stark Wolffian. Men
det var ej blott de rena filosoferna, som befordrade Wolffianismen.
Liksom läkarna i förra tidehvarfvet varit cartesianismens
starkaste förkämpar, så var det nu matematici, som ej minst beskyddade
det nya systemet, naturligt nog, då Wolff var både matematiker
1 Lunds univ. hist. 1, s. 186.
2 Disputationerna under Alstrin åberopa ofta Eydelii auktoritet och
angripa sanuna åsikter hos Leibnitz och Wolff, som denne bestridt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
