Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
blifva, att deras löner råkade i fara. I memorialet till deputationen1
af samma dag uttalade konsistoriet efter en redogörelse för
Noso-comii historia som sin öfvertygelse, att deputationen torde däraf
inse, att det ej rådde för husets förfall och att dess
vidmakthållande icke anginge detsamma. Roberg hade åtagit sig att med
hyrorna underhålla det, och när det ej skedde, hade man förgäfves
sökt få honom att göra klart för sitt fögderi. Dispositionen af
huset hade ankommit på Robergs privata försorg, och konsistorium
hade icke haft någon befallning från högre ort att befatta sig
därmed. Om faran för universitetets ekonomi, därest det skulle
öfvertaga institutionen, yttrades här icke något. Deputationen
tyckes icke hafva åtgjort något vidare åt saken. Men kanslern
var icke obenägen att låta den fortfarande läggas på långbänken.
Redan den 22 okt. 1734 förnyade han sin befallning till
konsistoriet af 18 juli förra året, och konsistoriet insåg omsider, att det
icke kunde undgå att själft öfvertaga vården om sjukhuset.
Vederbörlig syn anställdes strax därefter,2 och den 20 maj 1735
dömdes Roberg till en ersättning å 11,423 dlr. kpt. De besvär denne
anförde hos kanslern ogillades den 8 april 1736, och exekution
anbefalldes. Det ådömda beloppet fick Roberg utbetala i sin
lifstid, men efter hans död uppstod ytterligare process med hans
arfvingar, som slutade med en förlikning år 1755, enligt hvilken dessa
betalte ytterligare 11,000 dlr. kpt.3 Då var sjukhuset för länge
sedan bragt på en annan fot, sedan Nils Rosén öfvertagit vården
om detsamma. Ett vackert drag af kanslern, som visar, att ban
insåg den stora betydelsen af ett ordnadt sjukhus, var, att han den
10 sept. 1736 skänkte universitetet bela den fordran ban hade på
kronan för l/3 af Lutgärdet vid Upsala; denna fordran ansågs dock
tvistig, och det dröjde ett halft sekel, innan universitetet efter
fallen dom utfick af staten värdet för den testamenterade jorden mecl
något öfver 1,000 rdr. specie.4
1734 års protokollsdeputation liar icke åtnöjt sig med att
göra anmärkningar mot ett och annat i universitetets sätt att sköta
1 Memorialet till deput:n 11 okt., kopia i kons. arkiv.
2 I brandmästar Porats syn (kons. prot. 27 dec.) säges, att taket
var alldeles förbrändt och utåt gården alldeles nerfallet samt
rummen åt Esbergs gård fönsterlösa; de flesta rummen voro uppfyllda, dels
med bräder eller träredskap, dels med pappersdokumenter, dels med
gamla sängkläder, mull och annan orenlighet.
’ Se Ficks memorial, inlevereradt 14 aug. 1742 (kons. acta, suppl.).
4 Se Urkunder etc. s. SO ff. Kammarkollegiets dom 24 april 1780
finns i orig. i univ:s räntkammararkiv i »Till inspectores ser. inkomna
handlingar». Bd. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
