Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
sina funktioner; den har äfven velat i en punkt, och den ganska
väsentlig, göra ett operativt ingrepp i själfva organisationen, genom
att föreslå afskaffande af den egna jurisdiktionen, som
privilegierna tillförsäkrat den akademiska korporationen. För detta
ändamål vände den sig direkt till ständerna den 19 okt. 1734 med
en skrifvelse, i hvilken den synnerligen vidlyftigt utvecklade alla
de starka skäl, som i dess tankar talade för en dylik åtgärd.1
De-putationen säger sig hafva fäst uppmärksamheten vid, att
konsistoriearbetet visade en tendens att stiga öfver det rimliga måttet;
sessionernas antal hade uppgått till 86 år 1731, 94 år 1732 och 68
året därpå, men ett sådant förhållande måste menligt återverka
på professorernas förmåga att fylla sin hufvuduppgift i ungdomens
undervisning. Redan de ekonomiska och rent disciplinära
målen gåfvo konsistoriet fullt upp att göra, och härtill komme dess
skyldighet att vaka öfver undervisningens gång. Skickligt
påpekades i skrifvelsen, att professorerna själfva i sitt sista svar till
de-putationen talat om, hur mycket större kraf mot fordom det
vetenskapliga arbetet och undervisningen nu ställde på en lärare,
hvilket i sin ordning gaf deputationen anledning att gifva en liten
släng åt professorerna genom att i detta sammanhang uttala en
förmodan, att således det forna föreläsningssättet med
kommentarier öfver en auktor måtte vara afskaffade Hvilken tid måste
för öfrigt, tillade deputationen, icke examina, stipendiers utdelande,
inspektion öfver landskapen, promotioner och biträde vid
disputa-tioner, där man kanske ofta finge hjälpa till vid
sammanskrifvan-det, kosta en professor. Vidare borde ju lärarne hafva ledighet
att arbeta på sin vetenskapliga utveckling; och icke minst vore
detta behöfligt inom filos, fakulteten, då ju regel där vore, att
adjunkter och docenter lade sig nästan lika mycket på alla
vetenskaper, för att kunna komma ifråga, allteftersom olika ledigheter
uppstode. Det skulle ock- lända ej mindre universitetet själft till
heder än ungdomen till nytta, om professorerna finge tid att,
såsom ej så sällsynt vore i utlandet, författa och trycka lärda verk.
Med 80 till 90 konsistoriesessioner om året kunde dock en
professor knappast hinna till lika många föreläsningar under samma
tid, och det vore uppenbart, att bördan af de förra vore ett stort
hinder för det egentliga universitetsarbetet, i synnerhet som de
mest inföllo på samma tid, som ungdomen vore samlad.
Hufvudorsaken till detta missförhållande vore att söka däri, att
universitetet tyngdes af den jurisdiktion, som det hade sig ålagd. Det
1 Bill. 3. n. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
