Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ständerna kommo med en dylik straffdom, måste man erinra sig,
att nu var Karl Gyllenborg kansler, och vid makten satt det nya
Hattpartiet, som gärna begagnade tillfället att uppvisa den
Hornska regeringens förmenta olagligheter. Det hindrade dock ej att
dylika titlar längre fram utdelades, liksom att 1762 den gamla
stridsfrågan uppflammade med ny styrka.
Inom ordinarie professorsstaten återstå ännu två märkliga
utnämningar från denna tid att beröra. Skytteanska professuren
hade genom Hermanssons död den 9 febr. 1737 bhfvit ledig, och
Ihres släktingar, med prokanslern i spetsen, tyckas redan innan
denne blifvit poeseos professor, hafva arbetat för att skaffa honom
den förmånliga och förnämliga ställningen som skytteanus.1 Men
professurens patronessa, grefvinnan Ulrika Juliana Gyllenstjerna,
född Brahe, och förmyndaren för hennes son, riksrådet grefve
Gustaf Bonde, voro ifriga för att, i enlighet med hvad de ansågo hafva
varit Johan Skyttes afsikt, införskaffa någon tysk lärd, och deras
åsikt tyckes hafva delats af de ledande statsmännen, såsom Arvid
Horn och dennes nära förtrogne hofkanslern J. H. von Kochen. Man
vände sig till några tyska celebriteter såsom Joh. Dan. Schoepflin
i Strassburg, Ch. Wolff i Marburg, Gottlob Aug. Jenichen i Giessen,
men alla afböjde.2 Man kan icke annat än förvånas, att en så
patriotisk och fornsvensk man som Gustaf Bonde så varmt intresserat
sig för en utlännings inkallande, och tydligt är, att man var
kommen långt ifrån den svenska uppfattning, som Karl XII gjort
gällande vid Upmarks kallelse.3 Man kunde dock å andra sidan icke
vänta, att universitetet skulle med tillfredsställelse se, att en ut-
1 Jak. Serenius skrifver 19 april 1737 till E. Benzelius (orig.
Linköp. Bibi.): »Det vore skada, om man icke skulle få en tysk Skyttianus,
hvarpå grefvinnan, patrona testament!, så högt arbetar, oaktadt all
opposition, som varit otrolig genom en viss familie. Dock är ännu
icke hoppet förlorat. Ännu torde väl någon våghals finnas i Tyskland.
Det är artigt att de likväl visa den égard för vår nation, att de hafva stort
betänkande, innan de töras våga. o
2 Joh. Arckenholtz, som nu stod regeringen nära, skref 33 år
senare till Gjörwell (7 mars 1770, orig. i K. Bibi.): »Under mitt vistande
uti Cancelliet war mig committeradt af gr. Horn, gr. Bonde och v.
Kochen att under handen sondera Schöpflin, Wolffen och Jenicken i
Giessen att vid Skyttianska professions öpning taga emoot den samma,
och häröfver har jag åtskilliga deras svar. Gr. Bonde var då gr.
Gyllenstiernas förmyndare.» — Underhandlingarna hafva begynt tidigt,
ty redan d. 23 april 1737 skrifver Nettelbladt från Greifswald till 01.
Celsius, att Schoepflin ej lär komma till Upsala af ekonomiska skäl (orig.
i Ups. Bibi. U. 180).
s Se Del 2, afd. 1 s. 342.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
