Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
hjelm i jan. 1737 förklarat, att en dylik teologisk professur vore
nyttig för ungdomen. — Äfven med en annan sak var Bonde ej fullt
på det klara, nämligen om de särskilda fakultetenia borde, som
skett, vända sig direkt till honom och icke genom konsistoriet som
mellanhand. Detta upplyste, att då skrifvelser, som rörde en
fakultet, adresserades till konsistoriet, inhämtade detta fakultetens
yttrande och gaf sedan svar i eget namn, men att detta icke
uteslöt, att det fanns rena fakultetsärenden, i hvilka både K. Maj:t
och kanslern brefväxlade direkt med dessa.
En sak, som särskildt ådrog sig kanslerns uppmärksamhet,
var universitetets ekonomi. Jag kan icke här närmare ingå på
saken, utan får spara detta till den allmänna öfversikten af
universitetets finanser. För att förstå, kvad som berättas i det
protokoll, jag tryckt, kan dock kär nämnas, att vid denna tid det årliga
slutförandet af universitetets hufvudböcker alldeles råkat i
stock-ning, i det att efter Frondins förflyttning 1730 från
räntmästar-platsen universitetet på kort tid haft två nya räntmästare, först
fil. adjunkten Joh. Landberg, som afled redan 1733, och efter honom
den hederlige inen ålderstigne Nils Romme!, som efter 38 års tjänst
som bokhållare belönades med räntmästarplatsen. Denne
trasslade dock genast in sig och lyckades kvarken få räkningarna
färdiga för sin bokhållartid intill 1734 eller i allmänhet att med nödig
klarhet redogöra för räntkammarens tillstånd i hans egen tid. Det
kom till process med honom; han suspenderades i juni 1738 och till
vikarie förordnades docenten Petrus Julin (sedermera Rommels
efterträdare). Rättvisan fordrar dock att här nämna, att
Rommel ingalunda var en slarfvig eller ohederlig man, hvilket bäst
synes däraf, att han på konsistoriets egen begäran fick afsked med
full lön den 28 mars 1740. Hög ålder hade något försvagat hans
hälsa, men mest bidrog till oredan, att Frondin och likaså
Landbergs sterbhus i åratal dröjde att redovisa; det var då ej godt att
göra klart för sig, då man gick in med sådana förutsättningar.
Universitetet gjorde dock ej så liten förlust på honom.
Som vi se af protokollet, gjorde kanslern många befogade
anmärkningar mot den ekonomiska förvaltningen i öfrigt, såsom att
månadsförslagen icke inlämnades (hvilket ock, som protokollen
visa, Rommel försummat i flera år), att räntmästaren icke borde
få behålla i sin bostad onödigt stora penningbelopp, att
medkon-trollen af inspectores ærarii icke finge göras illusorisk genom
uraktlåtenhet af bestämmelsen, att ærariet skulle låsas med tre
olika hänglås, hvilkas nycklar fördelades mellan de tre; man finner
ock af protokollet, att en af clem, Beronius, ej ens varit med om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
