Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Ett af de första ärenden, som förelågo till hans afgörande, var
en skrifvelse från konsistoriet af 8 juni 1739, hvari detta med
anmälan af, att en student P. Setterberg blifvit dödskjuten under ett
af de ej sällsynta våldsamma uppträdena på valborgsmässaftonen
med deras skjutande (sedan några år hade dessa tagit en
oroväckande utveckling),1 anhöll, att kanslern skulle hos K. Maj:t utverka
relegationsstraff för dylik gärning med ansenligt vite för den, som
sålde krut eller utlämnade gevär. Kanslerns svar blef, att han
önskade, särskildt i början af sitt kansleriat, få undslippa att taga
dylika allvarsamma steg, till dess ban först fått utröna, om ban
icke kunde blifva lika lycklig här som i Lund att med lämpa och
vänliga förmaningar bringa ungdomen till ett stilla och anständigt
uppförande.2 I det sista låg nog en vacker tanke, men man kan
väl å andra sidan ifrågasätta, om icke disciplinens upprätthållande
fordrat en faderlig stränghet lika väl som en faderlig mildhet, och
om icke motivet till hans vägran delvis varit att söka i
obenägenhet för att göra sig impopulär bland ungdomen. Det bör dock
till-läggas, att han godt kunnat motivera sitt uppskof med strängare
åtgärder genom att hänvisa till den besynnerliga eloge åt
ungdomen, hvarmed konsistoriet begynt sitt bref. Det hette nämligen
i detta, »att näppeligen någon academie i hela Europa lärer
finnas, hvarest ett så stilla, enigt och anständigt uppförande ibland
de studerande finnes som här». Kanslerns förhoppningar blefvo
visserligen icke förverkligade, ty de följande åren utvisa ingen
minskning i studenternas våldsamheter utan tvärtom.
Behandlingen af en ekonomisk fråga senare på året bär
vittne om väl mycket bristande kännedom hos den nye kanslern
rörande universitetets äganderättsförhållanden och om en viss
ostadighet i uppfattningen. Han hade den 1 nov. 1739 bifallit
konsistoriets begäran, att åboarne å några akademihemman i
Lindesbergs socken skulle få skatteköpa dessa, men åtta dagar senare
anbefallde han, att skatteköpsbrefven skulle inhiberas, emedan
brukspatron Jakob Svedenstjema meddelat, att han förut gjort högre
anbud, och denne för öfrigt borde ha företräde som innehafvare
af frälseegendom i orten. Och när så konsistoriet, som välvilligt
dömen om personer, tagas med mycken försiktighet. Han var ingen
stark människokännare, och partisynpunkten förvred ofta hans
uppfattning. 1768 stod Hattpartiets flydda tid för hans öga som en
ridderlig guldålder, motsatt Mössornas kälkborgerliga och förtryckande
regemente.
’ Kons. bref af 28 maj 1734 i Bih. 3, n. 89.
2 D. 18 juni, Bih. 3, n. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
